Julkalendern livets mening: Lucka 24

Så har vi kommit till finalen av julkalendern, och du väntar spänt på det allra sista svaret på den stora frågan om vad som är meningen med livet. Men det är din tur nu att fundera ut det, och jag tror att det kan bli ganska många svar. Även om vissa luckor i kalendern haft hög igenkänningsfaktor så har du såklart inte exakt samma livsmeningar som mig. Det är kanske nån annan än morgonkatten som säger godmorgon till dig, och det är nåt annat än filmfestivalen du ser fram emot i vinter, och det är nåt annat än bananer du njuter av när du är bakfull, och du har kanske gjort andra framsteg än att lära dig fly från fester och att vara en nöjd tönt i din gamla hemstad.

Kul att du ville hänga med mig, och god jul!

Julkalendern livets mening: Lucka 23

Julkalendern livets mening: Lucka 22

Julkalendern livets mening: Lucka 21

Julkalendern livets mening: Lucka 20

Julkalendern livets mening: Lucka 19

Julkalendern livets mening: Lucka 18

Julkalendern livets mening: Lucka 17

Julkalendern livets mening: Lucka 16

Julkalendern livets mening: Lucka 15

Julkalendern livets mening: Lucka 14

Julkalendern livets mening: Lucka 13

Julkalendern livets mening: Lucka 12

(Angående bilden har en och annan visat förvirring över vem som är vem, eftersom det brukar ju vara Northug som kommer flåsande där bakom som stora stygga vargen, men den här gången är det faktikst Hellner, eftersom det var Tour de ski-upplösningen jag hade i åtanke. Då kom Hellner ikapp Northug och slog honom. Faktiskt. Snart blir det mer Tour de ski. Och skid-vm. Tänk att det alltid finns nåt att se fram emot!)

Julkalendern livets mening: Lucka 11

Julkalendern livets mening: Lucka 10

Julkalendern livets mening: Lucka 9

Julkalendern livets mening: Lucka 8

 

Mindre än två månader tills vi kör nästa omgång. Vet i och för sig inte vad jag har för jobbschema, men nog går det att klämma in ett 11-dagarspass som vanligt, det där kortet där man för typ 300 spänn får gå på hur mycket film man vill dagtid. Det är en bisarr och skön vecka om året som jag älskar. 

Julkalendern livets mening: Lucka 7

Julkalendern livets mening: Lucka 6

Julkalendern livets mening: Lucka 5

Julkalendern livets mening: Lucka 4

Julkalendern livets mening: Lucka 3

Lucka 3: Tonårsmusiken

(Under en period skrev jag upp "Dagens låt" i min dagbok. Jag har satt ihop en spotifylista med dessa låtar, här är min Min tonårsmusik.)

Julkalendern livets mening: Lucka 1 & 2

I år kör jag en julkalender där jag bjuder er på svaret på frågan om livets mening. Ni tycker kanske att det är en stor och svår fråga, men svaret är litet och lätt.

Högerklicka på bilden och öppna i ny flik om det är svårt att läsa texten.

 Lucka 1: Vännerna du kan bo hos

Texten beskriver hur jag fick idén till fanzinet som ligger till grund för denna julkalender. SPX betyder Small press expo och är en serietecknarmässa i stockholm som vuxit till att bli lite av en festival för serietecknarnördar. Vi åker dit och säljer våra fanzin vid bokbord, köper böcker av svenska och utländska småförlag, hänger runt och snackar med gamla och nya serietecknarpolare, och så ordnas föredrag och paneldebatter om dagarna och releasefester om kvällarna. Jag har nästan alltid bott hos Maria och Emma när jag varit på SPX och har väldigt mycket uppskattat den frizonen där jag får vara mig själv och inte behöver tänka på huruvida jag är bra på att serietecknarmingla eller inte. Vännerna du kan bo hos är guldvärda.  

Lucka 2: Morgonkatten

Min Charlie. Världens gosigaste. Han kom till oss en vårdag för ett och ett halvt år sen. Nickes mamma klev ur bilen på vår gårdsplan och sa "katten har dött!", sen garvade hon och sa att hon bara skojade. I kattburen i baksätet låg en levande men ynklig liten katt som inte alls gillade att åka bil inne i en bur. Han hade skrikit hela vägen från Blekinge och var nu helt utmattad. När vi släppte ut honom inne i huset stack han direkt in under sängen, men det dröjde inte mer än några timmar förrän han tassade in till oss, och låg i min famn. Där har han legat många gånger sen dess. Skulle han ha lagt sig nån annanstans är det bara att gå och hämta sin spinnande gosboll om man längtar efter honom, som jag gjorde precis nu när jag började skriva om honom.

Mina medryttarhästar

Idag var en fin dag hos mina älskade favorithästar Léttir och Skinfaxi. Jag är och hälsar på dem en dag i veckan, och tycker att det är dags för en presentation. 

Léttir, den söta fuxen med ponnyglimt i ögat, har jag nu känt ett tag. Jag började rida honom för drygt två år sen, och han är en väldigt go personlighet. Liten och tuff, härskar med ibland brutala gester över de andra hästarna i hagen, men är vänlig mot människor. Mycket smart, knyter loss sig själv med tänderna om man binder upp honom, har lärt sig öppna en och annan grind, och ser en morot på tre mils avstånd. Han är fin och lyhörd att rida, har en underbar barbackarygg, är trygg, pigg och glad men kan välja sina egna vägar (gärna rakt genom en stor buske) om man inte ser upp. Idag red vi i padocken en stund, lite skänkelvikning, volter, trav och tölt, och det gick kanon. Det kom en tjej och ställde sig och tittade på oss, hon väntade på någon, och då brukar det ju gå åt skogen, men inte idag, fina lilla hästen töltade på som bara den, och blev sen jätteglad när han fick äta upp tjejens äppelskrutt. 

 Visar den fina bilden från när vi tävlade också, en dressyrklass för islandshästar i spöregn, där vi lyckades komma trea trots att flera moment gick åt skogen. Kul hade vi i alla fall! 

Den bruna skönheten heter Skinfaxi. Det är samma ägare som har både Léttir och Skin, och numera varierar jag och rider båda två, (ibland på samma dag) och det är rätt kul med två olika hästar. Han är lite yngre, töltar inte så mycket än, men det är på väg. Har en aning mer krut i sig än Léttir, i alla fall vissa dagar, och idag var definitivt en sån dag. Vi red längs en mjuk fin ridväg vi kallar Gazaremsan, och där är det långa härliga sträckor att ösa på i galopp, och det gillade vi idag. På hemvägen hade vi några diskussioner angående tempot, där jag tyckte att vi kunde ta det lite lugnt vissa bitar, och han tyckte det var fånigt av mig,  men gav med sig.  Han har en riktigt härlig galopp, och lägger in lite  pass emellanåt, vilket ju också är festligt även om det inte är riktigt meningen.

 

 

Hänt i september månad

Tagit mig fast anställning på tåget, 50%. Det är en trygghet, men också en annan slags ofrihet än att vara timanställd, såklart.

Insett att jag under min ganska långa paus från serietecknandet inte saknat det ett dugg, så det är väl lika bra att lägga ner.

Tagit ett ordentligt snack med mig själv som sa att jag inte behövde bli så dramatisk, och att det är helt okej att jag är vandrare, islandshästryttare, musiker, låtskrivare, filmnörd, kattägare, flickvän, kompis, syster, dotter, svampplockare, ölkännare, tågvärd, småstadsutforskare, triathlet, vegburgarfestfixare, bokplöjare, vattendjur, OCH serietecknare. Det är inte bara okej, det är skitbra! Och det är såklart inte första gången jag haft detta snack med mig, men för varje gång blir jag väl lite klokare och just nu känns allt bra.

Haft en otroligt segdragen förkylning med överjävlig hosta.

Firat två och ett halvt med Nicke. Vi såg på en paralympics-pingisfinal hos lillebrorsan och sen drack vi några öl.

Gjort ett överraskningsbesök i Gävle när Pappa hade spelning med sitt Neil young-tribute-band.

Haft Mamma på mysigt besök.

Tillsammans med ett par dotterbolagare jobbat ihop ett program för en serie-workshop i Skövde, som tyvärr kanske inte blir av p.g.a. för få anmälda.

Varit på serietecknarfester under bokmässan, men inte gått på själva bokmässan för den är bara jobbig.

Men framför allt har jag plockat svamp, spanat på svamp, ätit svamp, läst om svamp i böcker och på nätet, och gått på svamputställning och "fråga experten vad du har i korgen"-träffar. Har utvecklat mig ännu mer sen förra hösten, och provat en del nya sorter. Tegelkremla, svedkremla, olivvaxing, fjällig bläcksvamp bland annat. Svampen på bilden ovan hittade jag i en kohage och ägnade en hel dag åt att fundera ut vad det kunde vara, lade till och med upp bilden i ett forum för svampnördar, men de var inte helt överens. En trodde mjölskivling, en fläckrussling och en annan mörk tuvskivling. Själv tror jag det är en pudrad trattskivling. Att det i alla fall inte var en dödligt giftig art stod klart, men jag vågade inte mer än att smörsteka den, ta en tugga (jättegott) och spotta ut igen. En del av tjusningen med svamparna är väl att det kräver sin kunskap. Ska jag äta nåt så är jag tvärsäker på vad det är. Ska jag smaka nåt så är jag tvärsäker på att det inte är något farligt. Men att bara gå och jaga gula kantareller hade varit trist, det är peppande att utvidga kunskapen och kunna klassificera både det ena och det andra därute på vilserundan över skogsberget.

 Det finns folk som är värre. Läste nånstans att nån galen entusiast medvetet hade plockat den dödsgiftigaste vita flugsvampen, stuvat den på bästa sätt och stoppat in i munnen bara för att en gång få känna hur den smakade, och sen spottat ut, och sagt att det var den godaste svamp han nånsin provat.

Bad nummer 100

Förra sommaren började vi räkna hur många gånger vi badade. Jag har för mg att det började med att jag skulle försöka få fler bad än fästingar, och det insåg jag tack och lov snabbt att det inte skulle bli så svårt (fästingarna ledde bara lite i början). Men vi fortsatte ändå räkna. Jag hade nog inte pallat hålla kollen, men min pojkvän med sina lätt autistiska drag tog sig an uppgiften. Jag slutade på 92. Hade hoppats på 100, men en förkylning kom ivägen där i slutet på sommaren, och sen kom hösten alldeles för fort.

Men i år då? Skulle vi kunna klara av den där hundringen? Det började ju lovande med 4 utomlandsbad, och sedan den där varma högsommarveckan i maj när sjöarna plötsligt blev 20-gradiga. Men så kom kalla regniga Juni, och den där sommarveckan kändes som en dröm, som att den inte hänt på riktigt. Badandet kom av sig. Minnet av förra sommarens badberoende, när jag suktade efter varje sjö jag såg genom tågfönstret var just inte mer än ett minne.
Men så drog det ändå igång på något sätt, vi hade kommit in i badsommaren. Närsjön Mjörn värmdes upp och inbjöd till dagliga morgon-kvällsdopp. Små semestrar och dagsutflykter med testande av nya badplatser fick siffrorna att stiga. Och när vi var uppe i 85 kändes det faktiskt som att vårt mål skulle kunna vara i hamn utan att behöva ta några "bara för att" okynnesdopp (det skulle ha känts som fusk, det ska vara sköna bra dopp för att det ska räknas).

Och så blev det! Den stora dagen kom idag. Vi hade tänkt att vi kanske skulle göra det på ett speciellt ställe, men så när jag kom hem från ridningen kändes det ändå bäst att bara som vanligt ta med sig tvålen och badrockarna och dra ner till kära stammishaket Bergsjödals badplats. Visst har väl vattnet svalnat lite där, men fortfarande är det hur skönt och simvänligt som helst.

Låt mig presentera, Helenas och Nickes bad nr 100 år 2012! 

Västra bodarna triathlon 2012

Det var stor uppslutning till loppet i år. Våra deltagare Andersson och Jäderberg uppvisade både iver och nervositet, men kunde nöjt konstatera att det var samma bana som förra året, förutom något längre simsträcka. Så stod hela gänget uppställda på bryggan som nästan tippade över, och loppet gick igång. Andersson fick en bra start, Jäderberg gick det sämre för och hon hamnade i en låst och trängd position till en början. Hon gillade dock att banan var längre, då det gav chans att avslappnat simma i den takt hon ville när fältet glesats upp något, och där hämta in lite. Förra årets segrare på herrsidan stod för årets tabbe då han drog iväg som en raket och simmade runt en båt man inte alls skulle simma runt.
Både Andersson och Jäderberg kom iväg bra i cyklingen, och höll ett jämnt och bra tempo. Det stod sig dock inte helt i årets tuffa motstånd. När löpningen påbörjades låg Andersson näst näst sist bland herrarna, med de sista flåsande i nacken efter sig större delen av löploppet. Det blev en tuff slutspurt som Andersson med sin psykiska styrka vann, och därmed förbättrade han sin placering jämfört med förra året - näst näst sist i stället för näst sist, och han förbättrade även sin tid med c:a två minuter.
Jäderberg hade ett långsamt byte från cykel till löpning (ny taktikplan behövs inför nästa år) och blev där omsprungen av förra årets silvermedaljör, som var i toppform detta lopp. Uppförsbackarna som följde blev tunga för Jäderberg. I skogen blev hon ikappsprungen av en ny upcoming stjärna som hon i vägskälen sportsmannamässigt guidade åt rätt håll. De två hade sedan ett jämnt lopp med omväxlande ledning, men Jäderberg visade sig ha mest krafter kvar och vann kampen den sista sträckan mot mål. Då hade det redan för längesen sprungit in ett par vältränade tjejer som hon inte sett röken av, så hon missade medaljplats denna gång och slutade fyra (av elva startande), något hon var mycket nöjd med, med tanke på motståndet, och det faktum att hon förbättrade sin segrartid från fjolåret med ungefär tre och en halv minut.

Våra hjältar har ikväll firat sin bragd med öl och hembakt pizza och en skitdålig svensktysk deckare på tv.      

Formkoll inför Västra bodarna triathlon

Stor spänning råder denna dagen för Västra bodarnas årliga triathlonlopp. Våra atleter Andersson och Jäderberg har slipat på sin formtopp sedan förra året och är nu mer laddade än någonsin.

Triathlon har som bekant tre moment, simning, cykling och löpning, och däremellan ska bytena ske snabbt och smidigt.

Jäderberg är guldfavorit på damsidan. Förra året stod hon som relativt ohotad segrare, men det ryktas om ett större motstånd i år, och Jäderberg har en del svagheter. Hon har med sin dykoförmåga svårt att få till en bra start, så trots att hon är en god simmare och har bytt ut fjolårets bromsande ballongshorts mot ett par bättre badbyxor riskerar hon att ligga långt efter när simningen avslutats. Det hoppas hon kunna kompensera med ett snabbt byte inför cyklingen, och sedan en väl avvägd cykelrunda och en löparrunda som förmodligen kommer att gå fortare än förra året. Hon har nämligen tränat löpning tiotalet gånger under sommaren till skillnad från förra årets noll gånger, och har nya skor från Intersport.

Andersson är vass i starten och på cyklingen, hans största orosmoment är löpningen, men även han har lagt viss tyngdpunkt på detta moment i träningen, och hoppas att de nya skorna inte har två meter långa skosnören som går upp och hänger och slänger som förra året. Genom att under gårdagskvällen äta tio ostamackor löper han viss risk att fastna i dopingkontrollen, så vi håller tummarna för att nivåerna ligger precis under den tillåtna gränsen.

Våra deltagare förbereder sig denna förmiddag genom avslappnande aktiviteter som att se på film. Eventuellt kan en kort promenad och några simtag för att kolla av dagens vattentemperatur vara en bra förberedelse. Tävlingscyklarna av märket Monark och Solhaga ska förstås också ses över och pumpas med exakt rätt mängd luft. En lättare pastalunch planeras att intas c:a två timmar innan loppet.

Vi återkommer med resultat, analys och intervjuer efter loppet. 

Pizzan på Algarve

 

Det finns en pizzeria i Malmö som heter Algarve. Den pizzerian är en sån pizzeria som får en vegan och en vegetarian att ta en snabb omväg via Malmö på väg hem från Karlshamn, bara för att gå dit och käka innan tåget. Pizzan där är så fin att det värker i hjärtat bara att tänka på den. 

På bilderna syns en vegetarisk kebabpizza, och en vegankrubb.se (spenat, vitlök, ruccolia, vegkyckling) med vegan-bearnaissesås. De har typ 10-15 olika vegetariska gourmetpizzor som man kan få med svingod perfekt smält veganost.

Den vegan som aldrig fått chansen att gå dit ännu har sitt livs höjdpunkt kvar att uppleva. Själv bodde jag jättenära i ett och ett halvt år, men det dröjde innan jag fattade det, och sen blev det sorgligt att flytta bara av den anledningen. 

Moderna livsstilsbloggens topp 4 lista över pizzerior 2012:

1. Pizzeria Algarve, Kirseberg, Malmö

2. Zorbas, Grekisk restaurang på Väddö med fin pizzafyllning av grillgrönsaker.

3. Pizzerian i Hindås. Chutney på pizzan och jättesnäll personal. Perfekt efter 4 mils cykling.

4. Kellys i Gbg. Fin veganpizza med sås, men oftast sjukt lång väntetid, och lite för små.   

Bad

"Hela sommaren har varje bad känts som det bästa" står det i min dagbok den 9 augusti 1997. (På dagen 15 år sen). Ibland får jag för mig att jag har lärt mig vad som är viktigt för mig under livets gång, men när jag följer min gamla tonåring ser jag att hon älskar precis samma saker som mig. Här går jag och tror att det är nåt nytt det här att bada som fan hela sommaren, men så är det ju inte. Samma sak vad gäller det här med att vara ute i naturen. Jag har alltid älskat det. Även på den tiden när det var det ocoolaste man kunde göra att t.ex. följa med sin förälder och lillebror på en utflykt för att titta på en liten sjö i skogen som man aldrig sett, så var det något av det bästa jag visste och jag gjorde betydligt hellre det än att gå i affärer eller fika på stan. Jag får aldrig prioritera bort det här.

Jag kommer nog inte att teckna några fler serier förrän badvattnet börjar gå nedanför 15graderssträcket, och det är precis som det ska vara.

Gräfsnäs

Gräfsnäs, några mil utanför Alingsås, var inte min utflyktsidé, utan något Nicke surrat om länge, med argumentet "Olle Ljungström bor ju där". Så idag drog vi dit. Hoppade av bussen nån hållplats för tidigt, men hittade snart ner till en superfin badplats vid sjön Anten,  gick förbi en bäck med en kvarn, och så borta på en gräsplan såg jag nån som stod med en fin häst. Det var visst hästpremiering där idag, bedömning av avelshästar. Stod och tittade på det ett tag, riktigt härliga nordsvenskar som gnäggade energiskt till varann. Även Nicke var entusiastisk, speciellt som vi såg filmen War horse igår kväll. 
Sen gick vi och köpte varsitt paket små sesamkakor och en lyxig rättvisemärkt läsk i informations-kiosken, och tittade på slottsruinen. Den var inte jätteimponerande, vi betalade inte det frivilliga inträdet, för det tyckte vi inte det var värt, men annars var det väldigt fint däromkring, och go sjöutsikt.
Badet var fantastiskt. Det blåste åt helt rätt håll, så vi var i och simmade rätt länge. Anten kommer nog hamna högt på årslistan. Sen gick vi runt ett tag tills bussen skulle gå, kollade på museijärnvägen (ska nog åka det ånglokståget nån annan gång), och dödade tid.

En utflykt till Gräfsnäs rekommenderas. C:a 2 timmar är lagom att spendera där, om man som vi håller ett icke stillesittande tempo. 

Uddevalla

Jag hade överliggning i Uddevalla häromdagen. Överliggning innebär att vi sover på annan ort, oftast för att det tåg vi åker dit med sent på kvällen inte ska gå tillbaka utan avgår tidigt på morgonen dan därpå. Nu hade jag det bättre än så, jag kom till Uddevalla kl21, och behövde inte åka förrän 12 dan därpå. Tog en runda på stan på kvällen, hungrig, kollade in utbudet av kvällsöppna restauranger vilket inte var så stort, men Harrys var öppet, och där kunde jag köpa en klyftpotatis med extra sallad och sås till, och en god veteöl till det. Så kul var det väl inte att sitta där, men det är ändå nåt visst med att sitta och ha det gött på betald tid. Gick sen till rummet (vi bor i rum på stationshuset i Uddevalla, så det är inte lika lyxigt som i Borås och Alingsås där vi får hotell med frukost) och käkade jordnötsringar och såg på tv.

På morgonen tog jag en runda för att utforska strandpromenaden. På ett ställe kunde man välja lätt eller svår väg. Svår väg innebar där att man klättrade över ett berg, insåg att man inte kom nån vart, och fick klättra tillbaka över samma berg igen och gå in på den lätta vägen. Ganska svettig när jag till sist kom fram till badplatsen, som inte var speciellt mysig med industrier runt om, men det blev ett dopp i alla fall, ganska snabbt och kallt, och jag var rädd för brännmaneter (ska vara ovanligt många och stora i år har jag läst) och kunde inte slappna av. Hamnar inte högt på årets badlista, det doppet. Sen gick jag lite längre på en häftig brygga de byggt längs med en klippkant, tills jag insåg att jag hunnit döda hela förmiddan och måste tillbaks om jag skulle hinna äta nån frukost.
Jag har svårt att förstå mig på kollegor som gnäller över långa uppehåll nånstans. En sak om vi inte skulle få betalt för dötiden, men det får vi ju. Går ju alltid att hitta på nåt, ta sig en utforskarrunda, gå och handla, och om inte annat sitta och läsa en bok.

Jag har varit lite sugen på att bli lokförare, men har insett att jag är för rädd för att klanta mig, och det räcker fint med att vara tågvärd. Insikten förstärktes när jag var med om en stoppkörning nyligen. Stoppkörning är när lokföraren av misstag och ouppmärksamhet kör mot röd signal. Det ses som allvarligt, och det som händer då är att säkerhetsanordningen griper in och tvärnitar tåget, föraren får sen inte köra tåget en meter till, utan tas ur tjänst, drogtestas och utreds, och sen sätts det upp lappar om incidenten på alla rastlokalers anslagstavlor. Det är såklart viktigt och bra att säkerhetsrutinerna är så hårda, men hård blir också ångesten hos den stackars föraren som bara tappat koncentrationen några sekunder. Jag kan bara tänka mig in i hur jag själv skulle älta detta om och om igen, så mycket som jag ältat vissa misstag som jag gjort. Jag har gjort värre grejer än en stoppkörning i mitt arbetsliv såklart. Det mesta går att skratta åt i efterhand, som när jag råkade bryta av armen på den där förlamade tanten. Det är en gammal serie som ni nog redan läst, men så här gick det till i alla fall:
(högerklicka och öppna i ny flik för att förstora) 

Det är nåt fint med Mjörn

ändå.

ändå.

Det är nåt fel på Mjörn

Imorse var det fullt av simskoleungar nere vid badplatsen. "Ska vi gå och titta på termometern" sa simfröken, och jag lyssnade med ett halvt öra, precis slängt av mig svettkläderna och på väg att hoppa i. "Sexton och en halv grad, det är en halv grad varmare än i måndags!" sa fröken entusiastiskt. Jag hoppade i. Småbarnen ropade från bryggan "Är det kaaaallt??" Och jag sa "Ja, det är ganska kallt", och fröknarna tittade lite argt på mig för de tyckte nog jag borde ha använt en pedagogisk lögn där, men det föll mig inte in.

Alltså, vad är det för fel på Mjörn? Har trott att det var kallt överallt, men nu har vi ju badat runt lite i både Delsjön och den nya sjön vi provade igår, Kvarnsjön utanför Alingsås, och det var minst 19 grader i båda två, underbart simbehagligt. Varför bor just vi vid en så kall och dålig sjö? Kan vi få hyresavdrag för det?

Lerums nattliv

Igår var en fin dag. Red ut i skogen en skön sväng med bästa hästarna och Kerstin, mötte sen Nicke på stan och vi stack bort till Delsjön och badade. Kanske årets bästa svenska dopp hittills. Så kände vi för en öl nånstans, och Nicke drog med mig till sitt gamla hak oopsy daisy på Hisingen. Där var det inte så kul, så vi spelade biljard på ett annat ställe och tog en öl till. Det var roligare. Gick in till stan över bron för att ta 22.17-tåget, men vi var ännu inte helt färdiga med kvällen, utan kände att just exakt nu var det faktiskt läge att ta en öl i LERUM på vägen hem. Jonsered, Stenkullen och Norsesunds krogliv har vi utforskat redan, men aldrig Lerums.

Väldigt lugnt och skönt var det i Lerum. Restaurangen Le Rum var stängd. Pizza-kebab-krogen var stängd. Thai-kina-haken var stängda. Kändes inte helt lovande, men målmedvetet klev vi vidare mot Aspedalen, nog fanns det väl nåt efter vägen där? Stängt. Alldeles lugnt och tyst överallt. och tågen går bara en gång i timmen nu om julikvällarna. Nicke tyckte vi skulle gå tillbaka till Lerum station för att döda tid, men jag vägrade, gick hellre vidare mot Aspenäs camping i så fall, kanske att där åtminstone fanns en liten campingkiosk där man kunde köpa en folköl och en delicatoboll. Så vi fortsatte gå bredvid motorvägen och järnvägen och kom till sist till en camping där vi gnällde en stund över hur omysigt det såg ut att ha husvagnarna uppställda så nära motorvägen. Det fanns såklart ingen kiosk där, men när vi gått tillbaka till Aspedalens station var det i alla fall bara en kvart tills tåget gick.

Lerums nattliv uppfyller inte den moderna livsstilsbloggens högt ställda krav och får därmed betyg 1 av 10.

Liseberg

Stack och såg Jakob Hellman på Liseberg ikväll. Inte för att jag hade lust med det egentligen, men jag hade ännu mindre lust att vara hemma. Ganska disharmonisk till sinnes. Spelningen var över förväntan. Jag gillar Jakob Hellman, men hörde efter nån tidigare spelning att han var usel live. Jag tyckte han var rätt skön, och några nya låtar var riktigt fina. Så det var kul att se honom, men det hjälpte tyvärr inte mot obalansen jag hade i mig. Jag tänkte att en tillräckligt kraftig åktur kanske kan skaka till det så det blir ordning på det hela, och gick och köpte kuponger till kanonen. Dyrt. Jag har aldrig åkt på den åtråvärda platsen längst fram förut, så ställde mig tjurigt bland tonåringarna i den kön. Det var härligt, och det funkade, jag blev gladare.

Många säger att de vågade allt när de var små, men blivit  fegare och fegare med åren. Det gäller verkligen inte mig. Jag gillar de tuffaste åken på Liseberg nu, men när jag var liten vågade jag bara åka kaffekoppen. Jag var rädd för precis allt då, till och med kattungar och myggor. Nu klarar jag av så respektingivande varelser som älgar och fästingar. Det enda jag fortfarande är rädd för är folk. Och att cykla/köra bil i trafik (men det kanske kan räknas in under folk).  Och de lite större spindlarna. Och stenar under vattnet i sjöar man simmar i, men det är helt hanterbart. Fast jag ska aldrig hoppa i den där tjärnen som grannen brukar bada i , där det finns gamla bryggpelare som står rakt upp från botten. Jag skulle inte ha badat i den tjärnen ändå, den är liten och skabbig, och vi har en jättefin stor sjö alldeles nära här. Imorgon blir det nog havet. En grej till är jag rädd för - brännmaneter. Det var jag å andra sidan aldrig rädd för när jag var liten, för det fanns inte på den sidan om Sverige där jag badade då.

Födelsedagsmusikerna

Nån gång i höstas började vi med att lyssna på födelsedagsbarn varje dag. Det finns ett par bra sidor som listar detta, kändisars födelsedagar och musicians birthdays. Så är det bara att snoka upp artisterna eller deras band på Spotify. Idag t.ex. fyller Vince Clarke från Erasure år, nån i Barenaked Ladies, nån i Boyzone, och en hel drös med artister jag aldrig hört talas om och just nu utforskar.

Det ger en rätt stor variation på ens musiklyssnande, ganska lärorikt också, och lite spännande varje dag. Ibland är det flera bra på samma dag, då är det gött, andra dagar är det helt hopplöst, bara one hit wonders,  italienska smörsångare,  fåniga punkpopband och trista rockgubbar.  Idag verkar rätt hyfsad hittills. Taylor Dayne, vad kan det vara? Aha, hon som sjunger Nickes gamla favoritlåt "tell it to my heart". Aaron Tippin då? Klassisk countrygubbe. Lite mysig. Japanskan Minami Keisuke finns inte på spotify, Steph jones däremot, 29 år, introt till hans hit låter precis som Take on me, men jävligt mycket sämre låt. Usch vilket smör. Nä, sätter på nån svensk, Peter Tägtgren, bandet Hypocrisy. Hårda grejer, kanske inte riktigt i min smak, men grattis ändå Peter, 42 år idag. 

Så kan man lyssna på de här och hoppas att de har det bra på sin födelsedag, fast en del har redan dött, som Laura Branigan (hade nån 80-tals-hit), hon skulle ha fyllt 55 idag, men fick en hjärnblödning och dog i sömnen för åtta år sen.


  

Ytterligare ett tidsfördriv, som om det skulle behövas

Jahapp, vad är detta nu då? En ny blogg? Jag har ju redan två, räcker inte det? Näe. Den ena bloggen, som var tänkt att följa mitt serietecknar-musikprojekt Mellansnack, den uppdaterar jag ju ändå aldrig, kanske för att jag får prestationsångest. Den andra bloggen är jag å andra sidan mycket ihärdig med att uppdatera, men styr inte över innehållet då det är mitt femton år yngre jag som skriver, och hon lever just nu ett så tråkigt liv att hon bara skriver korta anteckningar typ "Normal dag. Halvbra humör. Åt hos mormor. Lugn kväll. Såg på tv.", och jag somnar snart, inte ens nåt litet förälskelseältande bjuder hon på, sjuttonåringen.
Så senaste veckan har jag känt mig sugen på att börja blogga. Nu börjar jag.