När Bob sover

Bob sover på soffan. Är helt förberedd på att han när som helst ska vakna, för de enda ställena han brukar kunna sova på om dagarna är i barnvagnen eller på min mage. Men han är nog ganska slut nu efter i natt. Han ville inte lägga sig. Det var inget magont, han var pigg och jollrade, men blev jätteledsen av min plan att vi skulle sova, och så småningom även ledsen över att ha ätit slut på tuttarna. Vid tretiden kom han till ro på min mage till sist, och jag kunde lägga ner honom. Sen vaknade han hungrig två timmar senare såklart.

Annars har de flesta nätter gått hyfsat nu, och Bobban blir allt goare att hänga med. Han är vaken mer om dagarna, och också nöjd längre stunder. Skötbordet har ett tag varit favoritplatsen att ligga och sprattla och smajla på, men nu funkar även filten i köket, eller att länge sitta i min famn. I förrgår åkte vi in till Göteborg för en mysig glöggkväll, och han var lugn och nöjd hela kvällen. Verkar trivas med mycket folk runt sig.

Bob vaknade. Det är helt enkelt väldigt mycket skönare att ligga med huvet på en hård bröstkorg och bli alldeles svettig, än att ligga på en gosig filt på en mjuk soffa. Och visst är det mysigt att ha honom där, speciellt när jag själv är lite sömnig och det är nåt bra på tv. Snart får vi fler kanaler, bl.a. en hästkanal! Vilket lyft! Har blivit extremt många tv-timmar, och det är alltid hem till gården eller nåt med jamie oliver eller repris på nåt program man redan sett.

Bob sover nu i barnvagnsinsatsen (inte länge till). Vi var i Alingsås och gick lite på stan. Hyrde ett gäng dramafilmer.

Och förutom Bob då, vad händer i mitt liv? Ingenting, men det gör inget. Jag är väldigt lugn och ostressad till sinnes och har inga krav på mig själv. Det lilla som händer då och då, ett kompisbesök eller en sväng till stan,  är roligt, och tiden tuffar på. Snart är det jul. Mamma och brorsorna kommer hit så vi firar hos oss denna första jul. Känns väldigt annorlunda, brukar alltid åka iväg. Fult, grått och regnigt blir det, men säkert mysigt ändå. Finns ju vegetariska prinskorvar att köpa i Göteborg, så kanske blir det inte de vanliga falaflarna och vårrullarna i år.

Nu längtar mitt högra bröst efter Bob. Vakna då!

Snigelpingvinen som fick en igelhackspett

Den 12/10 kom Bob.

När vi satt i bilen på väg till förlossningen och sjöng med till bob hund "Nu är det väl liten Bob på gång... vi tycker att väntan börjar bli lååång!" var vi lite överrumplade. Jag skulle ju gå två veckor över tiden, inte föda barn nu, flera dar före beräknat. Jag hade inte ens hunnit bli riktigt nervös. Medan Nicke handlade nattgodis inne på Ica gick jag runt med mina värkar på parkeringen, hann få tre stycken. Fortfarande hade jag känslan av att det här är nog inte på riktigt, det är bara förvärkar och jag är mesig som åker in, de kommer skicka hem oss. Det var först när vi kom in i undersökningsrummet och barnmorskan sa att jag var öppen 5 cm som jag fullt insåg att nu bär det av.
Sen flöt det på i lagom takt. Jag hade ju inte gått nån profylaxandningskurs, men märkte att det funkade bra att sjunga genom värkarna, och i pausen emellan komma på vilken låt jag skulle sjunga nästa värk. Det var en bra avledning och funkade bättre för mig än lustgasen som jag inte fick ut så mycket av. I början var det fina inlevelsefulla indie-låtar, sen övergick det i allt möjligt improviserat, och när det började göra rejält ont lät det enligt Nicke riktigt illa: "ra ra ra ra ra jävla värkar jävla värkar". Det var då jag bad att få bedövning, och doktorn kom och skulle lägga, men sa "ni får föda barn i stället" för jag var fullt öppen och skulle snart börja krysta.
Sen gick det inte att sjunga mer. Värkarna ändrade karaktär när barnets huvud passerade på ett ställe som orsakade spyreflex(utan att jag spydde), men det var faktiskt skönt som kontrast till den nästan outhärdliga gnagande smärtan som varit innan. När jag sen fick börja krysta var det också nästan skönt, tills vi kämpat på ett tag och jag kände att det här går ju aldrig, hur ska det här barnet kunna komma ut, det tar ju stopp! Var ganska slut och ynklig där, och ville knappt vara med längre, men barnmorskorna peppade på, och till sist kom ögonblicket när de sa att nu är det bara en krystning kvar... och så kom han. En liten skrikande och alldeles hel och fin riktig bäbis. Våran Bob.



Första dagarna nåt slags förälskelserus, trots min mörbultade kropp (det där med att "se fram emot att få tillbaka sin kropp efter förlossningen" kan vi glömma. Jag var ju betydligt raskare och mer välmående som höggravid). Sen kommer verkligheten. Är det så här det är? Panikvakna nätter, amningsklaustrofobi. Borde jag känna mer kärlek? Borde jag njuta mer av det här i stället för att räkna de oändliga dagarna och önska mig en ettåring?
Men sen vänder också det. Jag längtar fortfarande efter ettåringen, men det här fungerar, det går lättare och lättare i takt med att vi kommer in i rutinerna. Och jag älskar mitt lilla barn, lite mindre kanske när han klockan fem på morgonen vägrar sova, ligger och snappar efter min ömma bröstvårta utan att äta, och skriker när jag tar bort bröstet, men desto mer när han nöjt ligger i min famn och tittar på världen med stora ögon, då och då med ett litet smajl som drar förbi i hans ansikte.
Han är ett kärt barn, förutom olika Bob-varianter heter han också Hacke hackspett och Lilla igel. Hackspetten utifrån hans sätt att dunka huvet mot bröstet på både pappa och mamma i sin jakt på tutte, och Igeln efter hans beteende när han väl får den. Mat är hans enda mening här i livet. Han blir  ofta frustrerad och ledsen när han ätit och är mätt och det inte finns nåt mer att göra, även om han alltmer nu också har sina goa perioder då han är vaken och nöjd. Så här små bäbisar är väldigt gosiga, men inte så värst roliga. Det ska bli härligt att följa hans utveckling, få alltmer kontakt, leka och busa med honom.

Denna morgon är den första på snart 6 veckor som jag vaknar utsövd. Bob har sovit från halvtvå till elva, förutom en amningstimme vid sextiden och lite småvaknanden som bara kräver en napp i munnen för att somna om igen. Då hade han som vanligt haft en lite tuff kväll, lite magknip, och inte så glad. Det bästa att göra då är att sätta honom i bärselen och dansa till Bandit rock-radion, då blir han alltid lugn, så det har blivit rutin nu om kvällarna. Det är mycket rutin nu. På morgonen upp och amma, sen går Nicke och Bob ut på en långpromenad så att jag får lite egentid för frukost, internet och skitande. De kommer tillbaka, Nicke lagar lunch, Bob vaknar och ska ha mat igen. Efter det är det jag som tar en barnvagnspromenad medan Nicke diskar och grejar, och så en lång varm dusch för att brösten ska må gott. Sen drar Nicke oftast på pingis medan jag och Bob däckar tillsammans i tv-soffan, han brukar få sova på min mage. Så framåt kvällen inser Bob att han sovit bort hela dagen och det är dags för vakenperioden, och så blir det äta, vara go, äta, skrika, och rockradio fram tills läggdags. Nätterna är det enda som inte går riktigt på rutin, de vet man aldrig hur de blir. Men det funkar ju, det verkar onekligen stämma, det där om att man får nåt föräldrahormon som gör att man pallar sömnbrist på ett helt nytt sätt. Jag skulle ju kunna sova mer på dan om jag vore jättetrött, men det är jag inte.

Så småningom, när det inte är så spädbarnsförkylningskänsligt som det sägs vara så ska vi ut och röra på oss mer. Gå på barnvagnsbio och babysim, ta tåget till alla stormförtjusta far-och mor-föräldrar, fastrar och morbröder. Nu lullar vi på här i babybubblan och har det ganska så bra.

    

Snigelpingvinens sensommar

Är nyss inkommen från en promenad och ett sjöbad. Snigelpingvinen har alltså ännu inte gett upp denna badsommar, men sådär jättemånga simtag blev det väl inte. Ändå väldigt skönt, solen skiner fortfarande och jag blir svettig och äcklig trots snigeltempot, och när jag då kommer förbi badplatsen är det inte mycket att tveka på. Men det är nog över snart trots allt.

När jag blev gravidledig i mitten på augusti åkte vi till stockholm ett par dar. Jag har aldrig fattat vilken badstad Stockholm faktiskt är. Först bodde vi hos en kompis i Fredhäll, och tog där både kvälls och morgondopp i Mälaren, fanns både stränder och bryggor. Sen hamnade vi i Kärrtorp, på väg ut mot Skarpnäck, och där var det bara att trava rätt in i skogen och komma till en mysig sjö som hette Söderbysjön. Jenny som vi bodde hos var en riktig långsimmare som tog med oss på guidad simtur i sjön.

Sen for vi norrut och hälsade på mamma. Blev sköna bad där med.

Helgen därpå åkte vi till Peters stuga utanför Halmstad, för goa beachpromenader.

Vi spelade golf också, det har jag aldrig gjort förut, och vad sjukt dålig jag var. Ju mer Peter försökte hjälpa till och förbättra min teknik desto sämre gick det och jag träffade knappt ens bollen. Eftersom jag aldrig haft några drömmar om att bli golfproffs behövde i alla fall besvikelsen inte bli så stor över denna oupptäckta antitalang.

Senaste tiden har jag tagit det hyfsat lugnt, landat lite i ledighetslunken, plockat härhemma, träffat lite kompisar, en och annan cykelutflykt. Så i helgen blev det lite stockholmsäventyr igen. Jag bodde nu hos Maria och Emma, och deras härliga tvillingbäbisar, och Stockholm plockade ännu fler badstadspoäng, då jag fick bada i två nya sjöar (vid en av sjöarna fanns också ett café med veganvåfflor!) Helt okej temp i vattnet, jag simmade runt och njöt, inte brukar man kunna hålla på så ända in i mitten av september? Nej denna badsäsong är nog den bästa jag haft någonsin, om det beror mest på snigelpingvintillståndet eller på det bra vädret vet jag inte.
Mysigt att hänga med ettåringar också. Jag hade inte fysiken för att sitta och leka på golvet särskilt mycket, (hur klarar folk att vara småbarnsföräldrar och gravida samtidigt?) men det räckte att säga lite hej från soffan för att få ett härligt smajl tillbaka. Ibland (eller ganska ofta) kom bröderna på att de ville ha samma sak samtidigt och då blev det lite gapande och bitabrorsan-varning, men annars var de som solstrålar.

Huvudsyftet med Stockholmshelgen var dock klassträffen med gamla gymnasieklassen. Det var jättekul! De flesta hade jag inte träffat på 15 år, men häftigt nog kändes det väldigt snabbt som samma hemtama goa gäng. Vi sågs först hemma hos en av tjejerna och drog en runda där vi alla berättade vad vi gjort sen sist, och sen gick vi ut och käkade. Det var kul att se hur vi, från en relativt gemensam utgångspunkt, dragit iväg i så olika riktningar. Det fick mig att fascinerat tänka på hur många val jag egentligen hade, och hur det kom sig att jag hamnade just här. Det känns så självklart för mig nu att leva ungefär det liv jag lever, men egentligen är det ju rätt flummigt. Ha pluggat i flera år, men välja att halvtidsknega med nåt helt annat, ha kreativa drömmar som jag inte kommer speciellt fort framåt med för att jag tycker det är mycket viktigare att t.ex. åka på badutflykt, tveklöst skaffa barn ihop med en go och fattig drull som ägnar dagarna åt att mellan pingispassen facebookchatta med pingispolarna och analysera deras spelstil och vem som för tillfället är etta i klubbens b-lag, och som nyss skrek till i soffan när tv-bilden visade rostiga kedjor, för han trodde det var en orm.
Men det känns ju bra att vara här.


Min synförmåga har varit till helvetet och tillbaks i början på veckan. Jag har sen ett par veckor en  konstig suddig prick mitt i synfältet på ena ögat. När jag skulle kolla upp det på ögonklinik blev jag noggrant undersökt, fick pupillförstoringsmedel och blev lyst och de tog bilder, men sen fick jag väldigt dålig och stressad info av läkaren om vad de kommit fram till och vad som skulle hända. Jag nöjde mig med att ha förstått att det var förändringar och vätska vid gula fläcken, och att jag skulle på återbesök om ett par månader, för behandlingen bör inte göras när man är gravid. Gick förstås hem och googlade på gula fläcken-förändringar och det var riktigt ruskig läsning. En kronisk sjukdom som i sin våta form är mycket akut och aggressiv och största anledningen till svår synnedsättning hos äldre. Behandling måste ske direkt för att inte detaljseendet ska sabbas helt, och det är stor sannolikhet att man tappar förmågan att köra bil, känna igen ansikten, och läsa utan förstoringsglas. Det enda positiva var att man blir inte HELT blind, ledsyn finns alltid kvar.
Självklart fick jag panik och såg min framtid förändras. Försökte sansa mig och tänka att det är ju bara min syn. Det är ju ingen hjärntumör eller nåt annat livshotande. Det går ju att acceptera, anpassa sig och leva vidare... och kanske att mitt andra öga klarar sig några år till.
Nästa dag bad jag att få bli uppringd av en mer informativ läkare för att få lite mer koll på läget. Den här läkaren var mycket mer pedagogisk och grundlig i sin förklaring, och det var ju inte alls såna där förändringar jag hade. Jag har nån mindre vanlig (svårfunnen på google) åkomma som också ger vätska vid gula fläcken, men som nästan alltid går över av sig själv, och annars går det fint att behandla och bli helt återställd. Så bra!

Googla sjukdomar behöver inte alltid vara dåligt. Att få veta att fasansfullt sendrag i ändtarmen kallas proctalgia fugax och att det är helt ofarligt kan ju t.ex.vara skönt, det är ju inget man kanske söker läkare för i första taget även om symptomen oroar. Men oftast är det dåligt att googla sjukdomar. Jag kommer nog ändå fortsätta med det.

"Så sjysst att de äntligen fixat en egen mysig säng till mig" tänker den lyckligt ovetande Charlie. Ungefär en månad kvar nu. Hjälp.

Bad i sex sjöar

I söndags hade vi en riktig badsjögenomkörare. Detta efter att jag gått upp halvfem, cyklat in till Alingsås och jobbat ett förmiddagspass. Tågets biljettmaskin/kortläsarsystem var ur funktion, så jobbet bestod mest av att ropa i micken eller gå omkring i tåget och informera om trafikavbrott och ersättningsbussar. Sånt tycker jag är kul, informera är min starka sida som tågvärd. Improviserar nya utrop från gång till gång för att försöka uppnå det mest fulländade och avskalade informativa utropet utan missförståndsrisk, men lika fullt är det alltid nån som sitter kvar med lurar i öronen och ett frågetecken i ansiktet när man går igenom för att kolla så alla kommit av.

Väl hemma var det soligt och varmt och läge för nåt slags utflykt. Jag fick då idén om att se hur många badsjöar det går att pricka in under en cykeltur, så det körde vi på.

Först bad nr 1 i Mjörn på hemmaplan.

Sen klev vi på cyklarna och drog in mot Alingsås, cyklade längs med Gärdsken, och tog bad nr2 där på en trevlig badplats. I närheten var en hög klippa där några stöddiga killar stod och såg ut som att de snart skulle hoppa, men det var ingen som gjorde det. Vårt bad var välbehövligt svalkande och helt okej.

Fortsatt färd söderut tills vi kom förbi Lilla Färgen som vi ville ge en ny chans. Förra gången vi badade där kändes det nämligen riktigt skabbigt. Obehaglig slajmbotten, slingriga sjöväxter, folk som fiskade flugfiske mitt på badplatsen så att det var trådar att passa sig för, en massa bromsar och ofräsch lukt. Detta bad, på andra sidan av sjön, blev lite trevligare, men ändå någon småsunkig känsla. Lilla färgen kommer inte hamna högt på årets lista.

Vidare nu ett småsegt stycke längs Boråsvägen, och så ner till Klassiska Lygnareds camping och den stora vackra stranden där vid sjön Stora Färgen. Där var riktigt mycket folk. Vi fikade mackor och kakor innan vi gick ut på bryggan och hoppade i. Goa vågor och varmt i vattnet.

  

Och så iväg igen, längs den fina vägen mot Hemsjö, med den hisnande Edsåsbacken som höjdpunkt. Den är så brant att det sitter lutningsvarningsskyltar där. Nicke tappade sin keps mitt i backen och fick cykla tillbaka, jag som cyklat efter honom hann inte stanna och plocka upp den eftersom jag trodde det var en igelkott.

  

Tunga uppförsbackar ett tag, och sen glidigt nerför mot Ingared och den lilla affären. Det finns en pizzeria inne i själva affären, men idag köpte vi bara glass och badade sen i Sävelången.

När vi cyklade iväg därifrån var vi ärligt talat egentligen färdigbadade. Inte alls sådär sugna på bad nr 6. Vi behövde en liten paus och slank in på Norsesundspuben för en cola och en kaffe. Längesen vi var där nu. Ägaren var på extra glatt och socialt humör och tipsade oss om att bada i Torskabotten, så dit får vi dra nån dag. Jag ser väldigt trött ut på bilden, men så farligt var det inte. Eller kanske. 

Så tog vi trots allt vårt badansvar och begav oss till den kära gamla bryggan vid Lillelången. Med sitt folktomma och stilla vatten var det en kontrast mot de livliga badplatserna tidigare under dagen. Jag tyckte det var en bra avslutning.  Nicke började klaga över att det luktade lite illa, men jag tyckte det luktade gott, såpa, som att nån tvättat trasmattor där.

Dagen efter vaknade jag med nackspärr, men det berodde inte på cykling eller bad, utan på axelremsväskan jag släpar på när jag jobbar eftersom jag inte kan bära allt i bälte nu med tjockmagen. Nackspärren försvann mirakulöst när jag tog ett bad. 

Allmänt har jag väl haft ett par rätt gravviga snigelsega dagar nu. Jag vet dock att jag har tur, att jag har haft en väldigt lindrig graviditet med knappt några krämpor alls. Känns lite oförtjänt, men egentligen kanske inte helt och hållet oförtjänt. Jag har haft flyt men också gett mig förutsättningar att må bra. Jag struntade i det där att jag borde gå upp i arbetstid för att få högre föräldrapenning. Jag har dissat övertidsjobb, och tagit ut alla semesterveckor jag fått. Trots att jag nu vet att det inte blir så mycket att leva på framöver känns det helt rätt. Nicke har också bidragit till att underlätta för mig såklart, med att göra typ allt hemma, men det är ju inget nytt. Visserligen har hans pingismissbruk varit värre än någonsin senaste månaderna sen han lärde känna galningen pingislinus, men det har inte stått i vägen för hemmamanssysslorna. 

Han därinne i magen verkar också må bra. Nu syns det hur magen guppar runt när han kör sina gympapass, jag fascineras av det på samma sätt som jag fascineras av åskvädersblixtar, kan inte riktigt sluta titta, och blir full i skratt för att det ser så dumt ut när magen guppar. Jag får också en och annan kännbar spark under revbenen.  2 månader och 9 dagar nu tills det datum han ska vara färdig för leverans. Jag gissar på att jag kommer att gå ungefär en vecka över tiden. 

Tidigt pass imorgon igen, upp och cykla. Gruvar mig lite. Sist gick det visserligen bra, men ett annat jobbpass då jag inte lyckats sova lika bra innan hade jag först magkramper så jag knappt kunde gå och sen massivt åksjukeillamående resten av tiden, så försäkringskassan, om ni läser detta, ni har gjort helt rätt som beviljat mig graviditetspenning med start nästa vecka. Får mer värk i ryggen av att jobba också, det sliter mycket att gå i tågen, och blir det situationer där det behövs lyftas nåt, dra ut en tung ramp eller nåt mer akut, så är jag hyfsat värdelös ombord. 

Nu ikväll kände vi för att hitta på nåt nytt, och jag som varit grinig och gnällig här hemma hela dan behövde rastas, så vi stack iväg till en udde, klädde av oss där och gömde våra kläder, sen simmade vi c:a 500m hem till vanliga badplatsen. Det var härligt. Kändes inte så riskfullt heller, det var aldrig långt till närmaste lyxvillebrygga, ifall att man plötsligt skulle börja föda barn eller så. Jag mår så bra i kroppen av att simma. Jag mår däremot inte bra i kroppen av att sitta vid datorn och blogga halva dan och skälla på krångliga webläsaren som inte vill lägga in bilderna, men ibland är det ju kul det med.  



Ouppstyrda töntar på stockholmsäventyr

(Varning för långrandig och detaljerad beskrivning med konstiga tempusbyten)

Vi var lite rastlösa och jag hade sett att det skulle bli bättre väder i Stockholm än här. Nicke satt och dreglade framför den stockholmska pingisaffärens hemsida. Kanske bara dra iväg en spontan snabbis över dan? Och eftersom det är lite jobbigt att åka så mycket tåg på samma dag, kolla runt lite så är det säkert nån kompis hemma som vill ha besök över natten. Ja, det kör vi på.

Det var inte bättre väder i Stockholm, det var helt igenmulnat, men ganska varmt i alla fall. Köpte varsitt dygnskort och letade upp pingisaffären, där Nicke nördade loss ordentligt i sin jakt på den perfekta racketstommen. Det finns olika former på handtag som känns olika i handen, och träet är sammansatt på sätt som ger olika snabbhet och andra variationer. Sen kombineras detta med olika typer av gummin som köps separat, en hel härlig nördvetenskap alltså.  Den engagerade försäljaren sa när han var less på Nickes velande "NU ska jag gå bakom lagret här och ta fram stommen som ska ta ditt spel till HELT nya höjder!" och när den så fanns även i konkav handtagsvariant var det inte så mycket att snacka om, Nicke köpte den och jag köpte ett par nya Stiga-shorts. Det är det skönaste som går att ha på sig just nu, så lätta och bra, med en resår som sitter helt perfekt under gravidkulan. Och så blir ju jag och Nicke sådär töntigt matchande tillsammans också när vi har likadana shorts.

Jahapp, pingisaffären avklarad, fortfarande mulet men inte tillräckligt hungriga för käk, så vi drar väl och badar på Hässelby strand. Därnere vid tunnelbanan måste vi litat på att den andra var den som hade koll, för efter ett antal hållplatser börjar jag fundera på om vi inte åker åt fel håll, och det gjorde vi såklart, skrattade och gick av. Då var vi vid medborgarplatsen och jag kom på att det nog fanns en Myrorna nånstans där, och jag ville kolla efter mammabyxor. Hittade den faktiskt, men de hade inga mammakläder. "Det finns på större Myrorna i Ropsten" sa de i affären. Vi började nu bli för hungriga för badprojektet så drog oss bort mot Örtagården på Östermalm. Men samma linje gick ju till Ropsten, det var ju där det låg en stor Myrorna, så vi kan väl sticka och kolla in Ropsten, där har vi aldrig varit. Ropsten var fult och det var omständligt att hitta till Myrorna och där fanns inga mammakläder, och så for vi till Örtagården, "Stockholms äldsta vegetariska restaurang", för att testa nåt för mig nytt. Tyvärr var det ingen höjdare. Restaurangen är inte ens vegetarisk längre utan har en kött och fisk-disk, de vegetariska rätterna var sådär, och det fanns ingen större vegansk välvilja utan jag hade några kladdiga grytor att välja på och ordinär salladsbuffét. Tydligen var det ett bättre ställe förr, nu slår Hermans den med hästlängder. Ändå åt vi alldeles för mycket såklart, vilket jag fick lida för när vi sen försökte gå en liten fin promenad vid en kajkant. Jag måste lära mig att det inte får plats både bäbis och tre buffétportioner i min mage nuförtiden. Fick sammandragningar och hela magen var totalt stenhård.

Så var det detta med vår oplanering och spontanitet... Självklart visade det sig att vännerna vi sms:at och facebookat var ute på diverse semestrar eller av andra anledningar olämpliga att övernatta hos, men vi hade inte helt gett upp hoppet när vi slog upp datorn på ett café strax innan sista tåget hem gick (vi har inga smartphones och datorn funkar bara med el-uttag) . Nä, hade fortfarande inte fått någon positiv respons på facebook, så då var det ju bara att boka platsbiljetter till tåget. Seeeg dator, och aningens stressigt, tåget skulle gå från spår 10 om 6 minuter... Jag gick ut i förväg och lät Nicke slutföra bokningen, fick be tågvärden bromsa lite med att stänga dörrarna när Nicke kom farande, och vi hann precis på. Så rullade tåget iväg, och det kändes trots allt ganska skönt att sitta där och åka hem till katten, rätt nöjda med dagen.

"Jag har inte min plånbok", säger Nicke. "Ja ja," tänker jag, som är van vid att han yr runt i alla fickor och inte vet var han stoppat sina saker. "På allvar, jag HAR den inte!". Nu blir det lite jobbigt på allvar, och vi vet inte riktigt hur vi ska göra, och om han ens kommer få åka vidare utan sitt sj-kort med sig. Det ringer, det är från cafét där vi satt, personalen har hans plånbok. Bra det i alla fall. Men det är väl lika bra att hoppa av på Södertälje syd och ta sig tillbaks. Det går ju inga fler tåg hem sen, men det får lösa sig, vandrarhem i värsta fall.

Bänkar oss på samma café på centralen igen och kopplar in datorn. Nu börjar den lite mer desperata sovplatsjakten, och vi börjar skicka meddelanden hej vilt även till såna vi inte träffat på en massa år, men klockan är nu runt tio, och kanske inte så bra läge för spontanbesök, och en del har redan gäster, är hängiga, bortresta, eller det är bara inte läge. Situationen känns märkligt välbekant, uppenbarligen har jag varit med om detta flera gånger förr utan att lära mig att spontanitet sällan fungerar så bra som man vill.

Men så får vi facebooknapp av några snälla vänner till mig som har en soffa och en madrass över. Och samtidigt på Nickes sida poppar det upp ett mess från en bekant till Nicke om att vi kan få bra kompispris på ett centralt hotell med frukostbuffet, för hon jobbar där. Så visst ordnar det sig ändå alltid.

Vi väljer hotellet. Det blir inte så dyrt och helt värt det i nuläget. Och när vi slänger oss på sängen där känns allt jättebra.

Efter en god frukostbuffé krånglar vi oss till Naturhistoriska (eftersom Nicke som kan vägen vet att vi ska gå av vid tekniska högskolan och ta en buss därifrån) och där hänger vi runt ganska länge och tänker på att Bob kommer ha mycket att titta på när vi tar med honom hit om ett antal år. Ser på datorn att vårt favorittåg går om en timme (gamla mysiga intercitytåget som går snabbt och bra och som vi åker på utan platsbiljett) och eftersom det visar sig ligga en t-station precis vid naturhistoriska (hade aldrig behövt ta nån buss) hinner vi precis i sista sekunden checka in i spärren med våra dygnskort. Vi har medvind igen! Bra också att de öppnat ett coop igen nere under jorden där man kan köpa tågfika, baguette, vita bönor och jordgubbsjuice.

Och sen är det skönt att komma hem och få en konstig katt i knät som är sprallig och gosig på samma gång.

Fotboll och utflykt

Igår undrade Nicke om jag ville med på fotbollsmatch. Efter att ha säkerställt att han inte skulle se det som att det var jag som förde otur med mig ifall Mjällby förlorade så hängde jag på. När jag hängde med förra gången förlorade de med 0-6.

Den här gången var det faktiskt roligare. Har aldrig varit på Ullevi innan (vilken det nu var här, gamla gamla ullevi eller nya gamla ullevi, jag har inte varit på nån av dem hur som helst) och det var kul att se hur det var. Mjällbyklacken var en liten liten klunga jämfört med den gigantiska blåvita massan förstås, men höll ändå bra låda med kreativa intellektuella sånger som "Göra mål göra mål göra mål göra mål ja vi ska göra mål ja vi ska göra mål" och den ännu mer catchy "tjalalalalalala tjalalalalalala wööhööööö Mjäääällby". Första halvtimmen var det riktigt kul för Mjällby ledde med 1-0 men sen började de klanta sig. Det blev lite spännande igen nåt tag i andra halvlek men slutade med förlust 2-4. Så det gick ju väldigt mycket bättre än sist jag såg dem, de kunde ju faktiskt göra lite mål. Vad kan man förvänta sig av ett lag som sponsras av minkfarmer? Osmakligt, det där med minkfarmerna, men det är skoj ibland att hänga på sin käraste och göra nåt man inte gör så ofta.

Idag var det i stället min tur att ha en idé, inte speciellt originell, men ändå bra. Vi tog tåget till Aspen, handlade matsäck på en stor bra ica, och sen tog vi en tidigare oprövad promenad runt en sjö som heter Långa Stamsjön. När vi kommit runt nästan hela fanns en stor fin badplats och vi tog en lång simtur. Och så käket efteråt. Tänk att det är så lätt ordnat att få det så jäkla bra. Bara att titta i en karta och packa ner badgrejer och köpa gott fika, och plötsligt känns det som en av de bästa stunderna i ens liv, fast man gjort något liknande så många gånger förr.
Har kommit på en bra grej nu också med mina köldkänsliga bröst som alltid jävlas, och det är några kupor i plast som jag sätter innanför bh:n efter badet, då får bröstvårtorna vara ifred som i ett varmt skönt växthus och de slutar göra ont på en gång.

Sprattlaren därinne är mycket igång nu, och magen växer, stramar och ömmar. Var hos barnmorskan igår och tog en massa blodprover, lyssnade på hjärtljud och mätte magen. Allt såg bra ut. Det känns tryggt och bra att jag numera känner så pass mycket rörelser, och ofta blir påmind om att han lever, rör sig och roar sig. Det kommer att gå fort nu. Sommaren går alltid fort, och innan den är över har min gravidledighet börjat, och då drar det verkligen ihop sig. Har en del grejer kvar att skaffa, men lågbudgetföräldraskapet går hittills strålande. Har i vår ägo två fina kompletta barnvagnar, en rejäl startbunt med kläder, leksaker, barnstol till matbordet,  bärsele, vagga och ev. spjälsäng på ingång. Utlägg för detta totalt: 150 spänn. Ändå känns det förstås inte alls fel att jag nu efter fackets suveräna fight (som ledde till bra avtal kvällen innan strejken behövde brya ut) får en bättre lön. Innebär minst en tusenlapp mer i föräldrapenning, och det är ju guldvärt faktiskt. Tack SEKO!

Nu är det semester, men vi har inte mycket spikade planer. En sväng till Skåne bör det bli, och kanske Stockholm, och kanske Karlshamn. Ska till en herrgård i Säffle och titta på premiären av pappas musikaliska föreläsning om Neil young. Och mamma ska komma och hälsa på. Och så nån gång när det är varmt ska vi till Varberg och bo en natt på hotell och bada en massa i havet. Men imorgon blir det regnrusk och halvtråkig innedag.   

Döda tid

Jag börjar jobba 13.47 idag. Det måste vara den sämsta tiden att börja jobba. Ja, bortsett från de tidiga morgonpassen såklart, inget kan ju nånsin bli värre än att gå upp halvfyra.
Men 13.47... Vad jag än skulle vilja ta mig för innan så skulle det kännas stressigt, samtidigt är det flera timmar att gå och harva och vänta på att ta på jobbuniformen. Börja 11-12 är ju helt okej, börja 15 likaså, då finns det ändå tid för nån utflykt ifall man rappar på lite. Men vad göra nu? Jo, jag kan ju blogga lite, utan att ha nåt direkt tema.

Jag har just duschat. Hade tänkt att jag inte skulle göra det mer i sommar utan förlägga all hygien till sjön, som brukligt om somrarna, men det är småruggigt väder, och så har jag det där graviditetsförvärrade helvetet som heter Raynauds fenomen och ger halvt outhärdlig illsmärta i brösten i en halvtimme efter nedkylning. Tar tyvärr bort njutningen från de där halvkalla doppen, så jag kommer vara mer restriktiv med badandet i somma. Nicke kommer nog slå mig i antal bad.

Har gått och blivit fåfäng. Nicke skrattar åt mig. Speglar mig flera gånger om dan, titta titta en mage! Det är kul att vilja bli tjock. Snart kanske jag inte tycker så längre, men än så länge.

På jobbet händer det grejer. Strejk, lockout och hela faderullan. Jag följer intresserat scenariot på fackets hemsida och diskussionsforum.  Det hela började med en verksamhetsövergång där jag och många kollegor med mig fick lönerna saftigt dumpade i höstas, och sedan har förhandlingarna inte gått bra alls kring att få ha kvar vårt kollektivavtal. En riktigt seg process har det varit, och nu alltså strejkvarsel till midsommar. Ett lättnad för oss att något äntligen händer, och viktigt för framtiden då det är många som kan riskera att få sina avtal ohejdat dumpade vid upphandlingar.

Yes, nu har klockan blivit så pass att jag kan ta på mig jobbkläderna och käka lite lunch. Packa i ordning en bas också, ska nog kompa Nicke lite på en spelning i Alingsås ikväll.

Sommarstart

Hem från morgonjobbet, svettig, seg och småillamående. Av med den klibbiga och skavande uniformen, på med shorts, packa ner en tvål och en handduk och så går vi barfota ner, jag och min badkompis/livskamrat. Gruva sig lite på bryggan, så ett chockhopp ner, och hetsiga simtag över till stegen. Skönt att tvåla in sig, lättare att gå i andra gången, simmar över till andra stegen igen, och det är faktiskt inte helt outhärdligt att simma nu, kan nog vara 15 grader i alla fall. Uppfriskade, pigga och lyckliga klär vi på oss och går hem. En ny lång badsäsong är här!

Nu börjar jag bli lite tjock. Inte så att det syns så mycket under kläderna, men nog finns magen där. Väntar på att känna tydligare sprattel, har trott mig känna nåt men kan inte skilja det från allmänt gasbubbel och konstiga nervryckningar, så jag vet inte riktigt. På ultraljudet såg han i alla fall ut att ha det bra och busa runt en del, men det känns fortfarande lite overkligt att han verkligen är därinne.
Sen ser det ut som att denna sommar kan tvingas bli lite lugnare aktivitetsmässigt, då jag nog börjar känna av foglossning. Det är en smärta som man kan få för att bäckenlederna blir mer töjbara och då belastas mer. Än så länge känns det bara som en lätt träningsvärk när jag rör mig. Men jag kommer nog få ta det lugnt. Börja gå sådär lugnt och långsamt som normalt folk i stället för att ta de vanliga älgkliven. Jag är nog lite ovan vid att vara fysiskt begränsad, för jag störs rätt mycket av tanken på att inte kunna ta de vanliga cykelturerna och långpromenaderna, men så länge jag tar mig ner till Bergsjödal ett par gånger om dan så får jag ju vara nöjd. Om inte annat får Nicke köra mig i skottkärra och tippa i mig från bryggan tänkte jag.

Ikväll ska jag på after work med jobbet. Äta lite taco-buffet som nog är väldigt vegtorftig, och hoppas på att få mig en alkoholfri öl. Kan bli hur som helst, skitstelt eller supertrevligt. Det är det lustiga med mitt jobb, vi är så otroligt många kollegor och så olika i bakgrund, åldrar, intressen och personlighet. Vissa synkar man jättebra med och har en massa att prata om, andra lite mindre, och ytterligare andra får man aldrig en chans att lära känna för att man råkar jobba så olika tider. Ibland säger man "hej, längesen, har du varit på semester eller?" och den andra svarar"Nej, har du?" Det kan av ren slump gå månader utan att man ser en person. Ändå finns det en känsla av sammanhållning och att höra ihop. Jag gillar att det aldrig kan bli riktigt gängigt på det där obekväma sättet när det är uppenbart att vissa är med och andra inte.
 

Gravid och pank och ihop med en drull

Något av det roligaste med att ha en blogg är att kolla sökordshistoriken. Nyligen upptäckte jag att folk hittat hit genom att googla på "livsstilsblogg". Jag skrattade när jag såg det och blev sugen på att ta tag i bloggandet mera. "Ja, du kan ju blogga om att vara gravid och pank och ihop med en drull!" tyckte Nicke då. Och det kan jag ju faktiskt. Det är en sund och modern slags livsstil som jag varmt rekommenderar.

Men det är inte helt sant. Jag är inte pank. Jag har fast halvtidsjobb och jag har ett sparkonto från när jag jobbade nästan heltid ett tag för två år sen. Ett sånt sparkonto som är bra att ha när katten blir dödssjuk till exempel(Charlie, också kallad elvatusenkronorskatten,  är numera helt återställd och har även fått en bra försäkring med reservation för leverproblem så han får bara hålla sig borta från spriten). Bara ibland har något grubbelmoln kommit och gått, som sagt att jag borde sett till att ha en högre inkomst nu för den blivande föräldrapenningens skull. Det är väl mest när andra blir förskräckta. Först säger de "Ja ja. Men din kille då, han tjänar bra då eller?" och sen blir de förskräckta när de förstår att så definitivt inte är fallet. Jag glömmer då att dessa personer är såna som jobbat heltid hela sitt liv och ser det som en självklarhet. Det vore dumt att lyssna på dem. Visst, det kommer att bli tight. Men nog ordnar det sig. Vi har redan fått en fin barnvagn helt gratis av grannen och kommer köra secondhand fullt ut med undantag för blöjor. Har väl alltid sett det lite som en utmaning att gå runt på lite pengar och nu får jag verkligen nåt att bita i. Inte speciellt orolig.

Är jag ihop med en drull då? Ja, det kan man väl kanske säga, han drullar i alla fall en del, har sönder lite grejer, spiller saker över hela bordet, är pingismissbrukare och lyckligt körd, men han är också den mest fantastiska jag vet. Han är väldigt bra att vara ihop med, den bästa.

Gravid är jag i alla fall definitivt. 15 veckor gången. Det är kul! Och jobbigt. Jag har ägnat senaste tiden åt att vara hängig och seg och lite illamående. Min drull har fått ta hand om mig, dukat fram varenda frukost medan jag legat i sängen och gnytt, lagat lunch till mig redan medan jag ätit frukost, handlat hem mandlar och frukt och soygurt.  Jag har inte gjort ett skit utöver att klara av mina jobbpass, se på tv, och ta nån promenad och en ridtur. Jag börjar nu piggna till även om svackorna ännu kommer ibland. Är sugen på att teckna, men ateljén där alla grejerna ligger är så långt bort. Jag vet att jag egentligen behöver en ateljé men det håller inte med avståndet nu. Förut hade jag vägarna förbi före eller efter tågjobbet, men inte nu när jag börjar och slutar mina jobbpass i Alingsås. Jag ska fixa en skrivbordshörna här hemma i stället. Med delade känslor, jag har trivts bra att vara del av det gänget, jag har tecknat rätt många fina sidor vid mitt skrivbord där, och lite rädd är jag väl att hemmatecknandet inte har en chans att fungera och att jag från och med nu dödsdömer mitt serietecknande, men då är jag ju bara överdramatisk som vanligt. Är jag sugen så är jag, och just nu är jag det. När sen nya lilla kompisen kommer i höst, då blir allt annorlunda sägs det. Vi vet nog inte riktigt vad vi ger oss in på och det är så spännande och knasigt. Som vi garvade då den där första kvällen när vi bestämt oss för att köra, det var en så hysteriskt bisarr känsla att faktiskt ta det där steget, och den känslan har inte riktigt gått över än.

Två töntar på all-inclusive-resa

Med förra årets resa till Azorerna i minnet hade vi tänkt oss något nytt lika spännande, inte för turistigt, inte för mycket fokus på sol och bad, det är vi för rastlösa för, fina häftiga miljöer måste det vara. På facebook tipsade vännerna om bl.a. Madagaskar, Indonesien, Kap verde, Nya zeeland. Vi synade vår budget något, kollade resesidor tills vi blev sjuka... Och så plötsligt hade vi slagit till. En resa till GRAN CANARIA, den turistigaste av turistiga kanarieöar, ett hotell i en hotellghettodal där det inte ens går att promenera iväg, och dessutom all inclusive, hur smart är det för en vegan? Betala tusenlappar för att käka några gurkbitar och sladdriga pomme frites? Hur kunde detta hända? Det fanns det inga svar på.
Så här hade vi det:

Tisdag kväll: Kollar hur vi ska ta oss till morgonflyget, måste åka in och sova hos en kompis i stan, men hur går vagnarna därifrån så vi hinner med flygbussen då? Aj, det blir stressigt! Så kläcker Nicke idén: Vi kan ju ta en taxi här hemifrån i stället. Ja, det kan vi ju faktiskt göra! Vi blir så lättade när vi kommer på det.

Onsdag: Taxin hämtar oss 4.45. Det snöar och vi hamnar bakom ett stort långsamt snöplog-vägsaltar-vidunder hela vägen mellan Lerum och Landvetter, men hinner. På planet får vi sämsta tänkbara platser, mot gången och allra längst bak vid toaletterna, och bara en toalett funkar, så exakt hela resan har vi de köande människornas rumpor i ansiktet. Skönt att vara framme, vi njuter av värmen på bussparkeringen, innan det bär av genom det väldigt fula landskapet som ser ut som ett grustag ungefär. Jag har redan läst i en bok att det ska vara fult denna sträcka så jag blir inte besviken. Efter ett tag börjar bussen snirkla sig fram längs höga kustklippor och ner i dalar där det ligger hotell och stränder. I en sådan dal, Tauritodalen, ska vi bo.

Det första som händer är att vi inte kommer in i rummet med vårt kort. Nicke tycker vi ska åka hem igen, kommer man inte in på rummer ens har man ingen rätt att vara där, säger han. Men jag tycker det är smartare att gå ner i receptionen, och där får jag en nyckel i stället, de där korten brukar visst krångla. Med nyfikna magar går vi ner till buffetrestaurangen, ska det bli så illa som vi tror? Nej. Lycklig sitter jag och tittar på min överfyllda tallrik, med sallad, broccoli, blomkål, majskolvar, pasta, potatis, tomatsås, brytbönor, vitlöksbröd, grillad paprika. Det här kommer ju att gå riktigt bra!

I havet är det kanske 19 grader, känns lite kallt för en vinterovan badare, men det är roliga vågor och stranden är fin. Den alldeles lagoma sommarvärmen är ljuvlig. Det är min första solresa någonsin i mitt liv, och jag börjar försiktigt att förstå grejen.

Inte heller middagsbuffén gör oss besvikna. Vi stupar i säng kl21.

Torsdag:
Vaknar tidigt. Till frukost serveras mig bröd, marmelad, sallad, varma vita bönor, grillad squash, och frukt. Helt godkänt det med. Speciellt ifall man veganfuskar lite och även äter av  wienerbrödsgrejerna. Nu är det utflyktsdags, och vi börjar med att ta bussen till Puerto Mogan. Det är en mysig fiskeby sägs vara ett "litet Venedig", vilket är en överdrift, men det var ganska fint där. Vi åkte u-båt, ner på 22 meters djup, rätt coolt, såg små fiskar, ett par vrak, och några spexiga dykare som dök upp utanför fönstergluggen.

Badar, pratar med några svenska pensionärer på stranden, sticker hem lagom till lunchen, och tar sen en utflykt åt andra hållet, till Puerto Rico. Ett ganska hemskt gigantiskt turistshoppingställe, men intressant att se. Strandpromenaden mellan Puerto Rico och Amadoresstranden däremot! Bra tips där från strandpensionärerna. I Amadores är jag så ivrig att hoppa i vattnet att jag glömmer att mobilen ligger i badshortsfickan. Den står inte att rädda sen, men det gör inte så mycket, den fick ju en värdig död.

Senare på kvällen går vi vilse i ett stort hotell med vindlande gångar, till slut blir vi tvungna att fråga oss ut.

Fredag:
Bussen plockar upp oss från Rocky adventures, för en dagsvandring. En halvfull busslast med vandringsglada töntar som vi ringlar så småningom upp i bergen mot byn Santa Lucia. Vi dricker nypressad juice och sen går vi en bit innan vi delar upp oss i grupper efter hur långt och snabbt vi vill gå. Vi hamnar tätt bakom guiden i den snabba gruppen, och travar på med lyckliga flin, stadigt uppför. Lön för mödan får vi efter lunch när vi går längs hisnande bergskrön, ner mot en dal med grottbostäder, där vi tar en öl i en grottbar. Vilken runda. Coolare än skogspromenaden till Ingared faktiskt. Vi bokar in oss även på måndagens vandring.

  

Lördag:
Nickes skor har pajat. Vandringsguiden igår sa att han kan köpa bra walkingskor på nåt ställe som hette Atlantico, så han vill dit fast det verkar krångligt, och jag går med på det. Vi håller på att dö av att åka den tråkiga bussen som kör runt i Playa del Inglés i en timme, vi kommer ingenstans. Men Nicke hittar fina skor på köpcentret Atlantico dit vi till sist kommer, och han är så glad över skorna så det är värt det jobbiga. Vi tar bussen vidare mot storstan Las palmas, där vi käkar kinamat och går genom i stort sett hela stan. Det är blåsigt där och ingen större upplevelse. Hemåt tar vi en skön expressbuss.

Söndag:
Idag tänker vi att vi ska pröva på nåt nytt, nämligen att sola. Det kostar 3 euro att låna en solstol, så vi kostar på oss det och faktiskt går det helt okej för oss, även om det syns på bilden här att jag inte är jättebra på solning.

 Jag är bättre på att komma på nästa utflykt, nämligen att åka till Puerto Mogan och gå en slingrig väg till en öde strand i en annan dal. Vi hittar vägen, men när den delar sig går vi fel och kommer till en utsiktspunkt i stället för en strand.

Det är varmt, och Nicke orkar inte längre gå till den där stranden. Jag vill gå en liten bit, men inser att det är rätt långt, så ger upp jag med, så vi går ner och badar och tar oss en Dorada Sin i stället.

Måndag:

Vandring igen. Denna gång är bussen helt full. Vägarna är hemskt krokiga med otäcka stup, och en liten flicka kräks. Vi blir tre grupper denna gång, och tuffaste gruppen som ska gå 14 km är extra tuff, varnar de. Det skiljer nog inte så mycket på själva rutten, skillnaden är att vi har två galna norskor (vi döper dem snabbt till Björgen och Johaug) som driver upp tempot där framme. Guiden får ryta i åt dem då och då för att de inte ska försvinna i fjärran när vi väntar in de andra. Men det är gött med tempo! Gruppen är glad och rolig. Med ganska hög puls kommer vi upp ur pinjeskogen till klippan Roque Nublo. Därefter fortsätter rundan, med makalös utsikt, slingerstigar genom en mysig by (där vi har långsamt och segt följe av andra gruppen) och sen åter uppför genom dalen i helt annan typ av natur.  Efter sista skidbackestigningen höjer Björgen armarna mot skyn i en segergest. Vilken runda. Coolare än bergsstigarna runt Aspen, faktiskt.

Tisdag:
Vi åker på en utflykt igen, till lilla staden Mogán. Där finns en stig över berget till en liten by, men det är varmt, vi har glömt köpa vatten och är stressade över bussen tillbaka, så vi går tillbaka ner sen vi kommit upp på bergskrönet. Går runt lite i mys-stan, hittar bl.a. en cool bar och den finaste polisstation vi sett.

 

 

Resten av dagen ska vi ägna åt vår kompis solen, bestämmer vi. Vi testar vattenpalatset, som ingår i vårt all inclusive. Där finns sex olika stora vattenrutschbanor och vi provar de flesta, de roar oss ett tag, innan vi hoppar i havet. När jag är färdig med stranden går jag upp till balkongen och öppnar en öl. Nicke kommer strax efter, och vi spelar lite kort. Den allra sista kvällssolen säger vi adjö till uppe på höjden.

 

Onsdag:

Vi tar ett morgondopp i havet. Sen åker vi. På flyget får vi exakt samma platser som sist, rumpor i ansiktet igen. Seeeg flygresa och inte har vi nån mat heller. Vi käkar falafel i Partille sen.

 

 

Falskt och sant om Gran canaria och All inclusive:

 

DET FINNS BARA HOTELL OCH TURISTSTÄDER PÅ GRAN CANARIA

Falskt. Nere längs solkusten stämmer det visserligen, men hela resten av ön är full av häftig natur och mysiga byar.  

 

DET ÄR VÄRDELÖST ATT ÅKA PÅ SOLCHARTER FÖR TVÅ RASTLÖSA TÖNTAR

Falskt. Det är fantastiskt för två rastlösa töntar att gå omkring i behaglig sommarvärme och kunna hoppa i havet när dom vill.

 

DET ÄR VÄRDELÖST ATT KÖRA PÅ ALL INCLUSIVE SOM VEGAN/VEGETARIAN

Falskt. Alternativet i detta fall hade varit att varje dag gå och hungra och bli trött och leta efter nåt ställe där vi ska lyckas förklara att vi vill ha nåt på menyn men utan det och det. Eller gå och handla och laga mat själva och laga den på ett par halvdana spisplattor på ett lägenhetshotell. Som köttis/fiskis kan jag tänka mig att det är rätt gött att gå ut och testa olika restauranger varje dag, stödja lokalnäringen i stället för hotellkedjorna (det är ett bra argument för att dissa a.i) , och helt klart värt det. Som veg finns det poäng med att på semestern utan besvär och letande få rejält med buffetmat serverad flera gånger om dan. Okej att vi var lite trötta på den i slutet, men det är nog alla. Skulle inte vilja köra a.i. på varje resa, men vet nu att det funkar.  

 

DET ÄR KASST MED ALL INCLUSIVE FÖR DÅ STANNAR MAN PÅ HOTELLOMRÅDET HELA SEMESTERN.

Falskt. Vi hann med utflykter även de dagar vi åt både frukost, lunch och middag på hotellet, och fick en påse med bröd, frukt och dricka med oss de dagar vi skulle på heldagsäventyr.  

 

HELENA OCH NICKE VAR NÖJDA MED SIN SEMESTER

Sant.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 



Ale-pendeln, ett resereportage

Jag och min reskamrat Nicke har varit ute på ett nytt fantastiskt äventyr. Vi reste med Ale-pendeln till sin slutstation, och tog oss därefter hemåt en station taget. Mycket spännande.

Stopp 1: ÄLVÄNGEN

Där fanns ett litet centrum, några affärer, nån pizzeria och ett par krogar. Älvängenborna verkar tycka om sitt bynamn eftersom de t.ex. döper sitt Ullevi till Älvevi. Älvgodis verkade ha gått i konkurs. Uppe på en höjd såg vi skyltar om ett kulturhus och bibliotek men vi förstod inte var det var någonstans. När vi gått genom bostadsområdet och halkat oss nedför en backe var vi åter vid tågspåret och då hade det inte ens gått en halvtimme. Vi enades om att Älvängen var en tråkig start på resan och hoppades att fortsättningen skulle bli bättre. 

Stopp 2: NOL

I Nol fanns det en fin godisaffär direkt vid stationen . Vi köpte lite lösgodis och blev direkt på bättre humör, när vi tuggades oss genom byn. Där fanns t.ex. en rosa kyrka. Allmänt så trivdes vi i Nol, fick en bra känsla där och fick plötsligt springa för att hinna med nästa tåg.  

Stopp 3: NÖDINGE

"Åh nej, det är en sån här stor hemsk!" sa Nicke när vi rullade in mot Nödinge. Jag tittade ut genom fönstret och förstod att det var Ale centrum han menade. Och det såg ju faktiskt inte så vidare mysigt ut, men faktum var att vi hade ganska kul när vi var där. Vi köpte lyxig kattmat i en stor djuraffär, och så kollade vi lite i en sportaffär, och gick på systemet och köpte alkoholfri öl. Tiden gick fortare än i Nol, och det var ännu tightare att hinna tillbaks till tåget, så det är väl bara att konstatera att vi är som vanligt folk, som gillar köpcentrum mer än att titta på rosa kyrkor. Men man kan inte säga att det var speciellt fint i Nödinge. 

Stopp 4: BOHUS

I Bohus såg jag direkt ett berg där det lyste vackert från julpyntade hus. Ditupp ville vi gå. Tyvärr kom vi inte så långt, den fina promenadstigen ovanför bäckravinen slutade bara vid privata villaträdgårdar och vi fick gå tillbaka. Vi tog en annan runda längs en vanlig väg och såg några häftiga höghus mycket högt belägna, sådär så att det måste vara drygt att bo däruppe när man ska hem om man inte har bil, men annars såg det trevligt ut. Vi var hungriga i Bohus, men där fanns inget att tillgå utöver ett servicehus för äldre, så vi åkte vidare.  

Stopp 5: SURTE

På väg från tåget i Surte fick vi åter lite av den mysiga känslan vi hade i Nol. På huvudgatan låg lite affärer,  ett litet bibliotek där den lokala fotoföreningen som träffas en gång i veckan ställde ut bilder i fönstret, och en thai-restaurang som hade tofu. Vi blev glada och beställde två rätter att dela på. Gröncurryn var lite sunkig, jordnötssåsen däremot mycket fin, och priserna humana.  Några andra äventyr än att äta hanns inte med i Surte. 

Stopp 6: GAMLESTAN

Häromdan blev min tågvärdskollega Jonas utskälld av en resenär som sa "Jag visar bara mitt färdbevis om du ser till att den där utropsrösten slutar säga "gamlestaden". Det heter GAMLESTAN!!!" Resenären har rätt. Förhoppningsvis får vi en ändring. Gamlestan känner jag och Nicke redan sen innan, då vi ofta bytt spårvagn där när vi bodde i Kortedala/Bergsjön. Det var ändå en viss ny känsla som mötte oss, då de flashat till platsen rejält i samband med stationsbygget. Snygg belysning av byggnaderna, och nere i tunneln fanns en historieutställning om gamla fabriker.

Vi klev av i Gamlestan för att ta vagnen till Bergakungens bio. Där visades bara skitfilm, så vi hoppade på 6:an igen och chansade på en Hagabionfilm som hette Änglarnas andel (the angels share) och handlade om en arbetarklasskille i Skottland. Den var skitbra och en perfekt avrundning av dagen. Om ni skulle vilja ha en sån här bra dag som vi men inte hinner både att åka alependel och att gå och se den filmen så rekommenderar vi att ni väljer det senare. 

Självcentrerad årssummering 2012

Resor och utflykter
Längsta cykeltur: Till Hindås och käka pizza, 8,3 mil.
Jobbigast cykeluppförsbackar: Från Överby mot Bullaresjön
Vilsigast cykeltur: Grusvägsskog utanför Alingsås
Spökigast bilresa: Genom regnstorm en mörk dalanatt då plötsligt radion gick igång med en som sjöng "Jag vill ha tunna skivor av dig".
Nordligast besökta plats: Bergsjö, hälsa på mormor
Sydligast besökta plats: Vila franca do campo, Azorerna, där vi stod och liftade på ett så dumt ställe att poliserna tutade åt oss, men vi fick lift ändå av en snäll tystlåten bonde.
Östligast besökta plats: Fårö, Gotland, på osynkad utflykt
Västligast besökta plats: Klipporna väster om sete cidades, kratersjöar på azorerna
Tråkigast plats: Älvängen centrum
Finast park: Furnas där de svarta svanarna gjorde Nicke skräckslagen och han blev även rädd för min svarta ryggsäck när han trodde den var en svan.
Fulast park: Utanför nån universitetsparkering i Ponta delgada där vi drack rosévin och var nöjda trots att parken var så ful.
Soligast plats: Härhemma en fantatisk vecka i maj
Mesta vinteridyll: Julfirande i Åmot
Primitivaste ställe: Vårt skrutthus i Norsesund när toan och vattnet frös i januari och kläderna möglade.
Bästa bostad: Lägenheten i Västra bodarna
Bästa sommarkväll: Vid vår badplats med Nickes norrlänningar
Bästa vinterkväll: När isländska grannarna bjöd på trettondagsbrasa och en massa öl
Bästa bakisaktivitet: Långpromenad till pizzeria i Ingared eller Alingsås

Bad
Bästa strandpromenad: Varberg är ganska oslagbart
Bästa bad: Caldeira velha, ett vattenfall från en varm källa i en djungel. Vi gick upp dit en rätt lång väg från en by och badade nakna alldeles själva innan det kom en busslast med de svenska pensionärerna från vårt hotell.
Sämsta bad: Lindenborgssjön i Karlshamn, den luktade illa.
Varmast bad: Furnas, en stor brun sjö från en varm källa.
Kallast bad: Vinterbad vid saltholmen, där man bastar med hårda gamla tanter som säger "det var så varmt och skönt i vattnet idag, hela 6 grader, jag har simmat en massa, förra veckan var det bara 3 grader".
Otäckast bad: Örsvik, fullt med brännmaneter
Bästa badutflykt: Havsdagen vid Träslövsläge och Varberg

Mat och dryck
Godast pizza: Algarvepizzan med vegantzatziki
Vanligast mat:nickegryta
Vanligast utemat: thai
Godast glass: egna strutar med blandad glass
Godast helenaspecialité: Chokladbiskvierna
Godast nickespecialité: vegburgarna
Mesta mackpålägg: Tahini även detta år
Bästa kinaställe: Chinatown i Ponta delgada dit vi gick två dar i rad och beställde samma sak
Mest köpta öl: wisby kloster
Godast öl: Lagunitas maximus IPA
Godast vin: lavavinet från azorerna
Skummast dryck: Dansk fiskefjäs
Godast sprit: Cointreau
Nyprovade svampsorter: Olivvaxing


Ridning
Ridna hästar: Léttir, Skinfaxi, Vivaldi
Härligaste ridtur: En ensam sommartur på Léttir när han var extra mycket guldhäst.
Mest trafikerad ridtur: På smala gator på Azorerna, men stensäkra hästar
Busigast: Skin och Léttir när de blev "rädda" för Inger och Thor, vände och stack.
Roligast ridning: Lektion för Ylva
Mest spännande: tävla i dressyr på stålebo km
Favorithäst: Léttir OCH Skin.

Musik
Mest körda lyssningskoncept: Lyssna på folk som fyller år idag
Skrivna låtar: Tjejen med gitarren, På rygg med utsträckt tass
Roligast och bästa spelning: Min töntshow på Dubbelgöken, Marieholmsbåten
Roligast missförstånd: När bröllopsgäster vi fick lift med i en bil trodde vi var deras partyband, men det var fel bröllop insåg vi när vi kom dit.
Mest uppskattade låt: Tjejen med gitarren, kanske.
Bästa publik: Oskar Johansson den outtröttlige
Roligast band: Nickes releasefestband
Roligast att kompa: Katja castberg 
Lustigast spelsituation: När vi låtsades vara dansbandet Allianz på en låtskrivartävling om miljön
Spelningar under året: katternas visafton ( 2 ggr?), Dubbelgöken, Maria/Emmas bröllop, Pappa/Mias bröllop, Kortedala visfestival, skriv för planeten. Som basist: Nickes release på Le village, med Katja på Mitt andra hem. 
Roligast spelning jag gått på: Feel young i Gävle, överraskningsbesök
Musikrelaterad årsinkomst: c:a 500kr + några öl

Serietecknande
Bästa beslut: Flytta in i serieateljén
Största pågående projekt: "Mellansnack" som ska bli en bok.
Bästa tecknade serie: Sidor ur mellansnackprojektet
Egna trycksaker: Fanzinet Livets mening, 23 förslag.
Utställningsdeltagande: Caremautställing på virserums konsthall
Favoritmaterial: flytande tusch och pensel och lite slarv
Roligast seriesammankomst: Db-träff och därefter serieateljéfest under bokmässan 
Tecknarrelaterad årsinkomst: c:a 3000kr (utgifter c:a 9000 men va fan)
Bästa samarbete: Styra upp workshop med Ellen och Helena

Otrevligheter:
Sorgligast besked: Farmor somnat in
Hemskast arbetsdag: Ingen speciell, men några tidiga morgnar då jag inte sovit mer än en timme var rätt tuffa. 
Värsta bakfylla: Efter parkvin-balkongöl-hamnbarsrom&cola-kvällen på azorerna, men sen gick vi och badade i havet på eftermiddan och allt blev bra igen.
Saker Nicke haft sönder: sina glasögon, duschslangen, cykestödet, högtalare, och säkert nåt mer som jag glömt, men ändå inte så mycket i år faktiskt.
Antal förkylningar: 3 tror jag.
Värsta krämpa: När jag fick FRUKTANSVÄRT ont i örat mitt i natten och fick dricka sprit för det fanns inga värktabletter och sen var jag lite bakfull när jag cyklade till doktorn på morgonen.
Största relationskonflikt: Minns ingen, Nicke minns ingen heller. Men ibland säger vi lite awawawaw till varann
Dummast köp: Ny dubbelsäng för 5000kr och så var den för hård.


Övrig sysselsättning

Premiärer:
Springa+bada innan frukost på sommarmorgnarna
Tävla i dressyr
Fast anställning
Fack-kurser
Julpynta balkongen med ljusslingor

Största idrottsliga prestation: 4:e plats av 11 på Västra bodarna triathlon
Roligast sportmoment:
1. Sarasilvret i fälttävlan på tv på min födelsedag
2. Triathlon-OS-silvret som jag och nicke hörde på radion medan vi gick från Norsesund till Floda.
3. Långa backen när Hellner tog Northug i Tour de ski
Största sportirritation: Allt rabalder kring EM-kval och VM-kval när fotbollsgubbarna ändå åker ut på en gång.
Favorithund: Kiba som tog med mig på sin favoritrunda i Kristineberg en vårmorgon
Favoritkatt: One and only gosedjuret Charlie
Favoritgranne: Karin
Sötast nya människor jag träffat: Sami och Billy