Något av det roligaste med att ha en blogg är att kolla sökordshistoriken. Nyligen upptäckte jag att folk hittat hit genom att googla på "livsstilsblogg". Jag skrattade när jag såg det och blev sugen på att ta tag i bloggandet mera. "Ja, du kan ju blogga om att vara gravid och pank och ihop med en drull!" tyckte Nicke då. Och det kan jag ju faktiskt. Det är en sund och modern slags livsstil som jag varmt rekommenderar.
Men det är inte helt sant. Jag är inte pank. Jag har fast halvtidsjobb och jag har ett sparkonto från när jag jobbade nästan heltid ett tag för två år sen. Ett sånt sparkonto som är bra att ha när katten blir dödssjuk till exempel(Charlie, också kallad elvatusenkronorskatten, är numera helt återställd och har även fått en bra försäkring med reservation för leverproblem så han får bara hålla sig borta från spriten). Bara ibland har något grubbelmoln kommit och gått, som sagt att jag borde sett till att ha en högre inkomst nu för den blivande föräldrapenningens skull. Det är väl mest när andra blir förskräckta. Först säger de "Ja ja. Men din kille då, han tjänar bra då eller?" och sen blir de förskräckta när de förstår att så definitivt inte är fallet. Jag glömmer då att dessa personer är såna som jobbat heltid hela sitt liv och ser det som en självklarhet. Det vore dumt att lyssna på dem. Visst, det kommer att bli tight. Men nog ordnar det sig. Vi har redan fått en fin barnvagn helt gratis av grannen och kommer köra secondhand fullt ut med undantag för blöjor. Har väl alltid sett det lite som en utmaning att gå runt på lite pengar och nu får jag verkligen nåt att bita i. Inte speciellt orolig.
Är jag ihop med en drull då? Ja, det kan man väl kanske säga, han drullar i alla fall en del, har sönder lite grejer, spiller saker över hela bordet, är pingismissbrukare och lyckligt körd, men han är också den mest fantastiska jag vet. Han är väldigt bra att vara ihop med, den bästa.
Gravid är jag i alla fall definitivt. 15 veckor gången. Det är kul! Och jobbigt. Jag har ägnat senaste tiden åt att vara hängig och seg och lite illamående. Min drull har fått ta hand om mig, dukat fram varenda frukost medan jag legat i sängen och gnytt, lagat lunch till mig redan medan jag ätit frukost, handlat hem mandlar och frukt och soygurt. Jag har inte gjort ett skit utöver att klara av mina jobbpass, se på tv, och ta nån promenad och en ridtur. Jag börjar nu piggna till även om svackorna ännu kommer ibland. Är sugen på att teckna, men ateljén där alla grejerna ligger är så långt bort. Jag vet att jag egentligen behöver en ateljé men det håller inte med avståndet nu. Förut hade jag vägarna förbi före eller efter tågjobbet, men inte nu när jag börjar och slutar mina jobbpass i Alingsås. Jag ska fixa en skrivbordshörna här hemma i stället. Med delade känslor, jag har trivts bra att vara del av det gänget, jag har tecknat rätt många fina sidor vid mitt skrivbord där, och lite rädd är jag väl att hemmatecknandet inte har en chans att fungera och att jag från och med nu dödsdömer mitt serietecknande, men då är jag ju bara överdramatisk som vanligt. Är jag sugen så är jag, och just nu är jag det. När sen nya lilla kompisen kommer i höst, då blir allt annorlunda sägs det. Vi vet nog inte riktigt vad vi ger oss in på och det är så spännande och knasigt. Som vi garvade då den där första kvällen när vi bestämt oss för att köra, det var en så hysteriskt bisarr känsla att faktiskt ta det där steget, och den känslan har inte riktigt gått över än.
