Så här hade vi det:
Tisdag kväll: Kollar hur vi ska ta oss till morgonflyget, måste åka in och sova hos en kompis i stan, men hur går vagnarna därifrån så vi hinner med flygbussen då? Aj, det blir stressigt! Så kläcker Nicke idén: Vi kan ju ta en taxi här hemifrån i stället. Ja, det kan vi ju faktiskt göra! Vi blir så lättade när vi kommer på det.
Onsdag: Taxin hämtar oss 4.45. Det snöar och vi hamnar bakom ett stort långsamt snöplog-vägsaltar-vidunder hela vägen mellan Lerum och Landvetter, men hinner. På planet får vi sämsta tänkbara platser, mot gången och allra längst bak vid toaletterna, och bara en toalett funkar, så exakt hela resan har vi de köande människornas rumpor i ansiktet. Skönt att vara framme, vi njuter av värmen på bussparkeringen, innan det bär av genom det väldigt fula landskapet som ser ut som ett grustag ungefär. Jag har redan läst i en bok att det ska vara fult denna sträcka så jag blir inte besviken. Efter ett tag börjar bussen snirkla sig fram längs höga kustklippor och ner i dalar där det ligger hotell och stränder. I en sådan dal, Tauritodalen, ska vi bo.
Det första som händer är att vi inte kommer in i rummet med vårt kort. Nicke tycker vi ska åka hem igen, kommer man inte in på rummer ens har man ingen rätt att vara där, säger han. Men jag tycker det är smartare att gå ner i receptionen, och där får jag en nyckel i stället, de där korten brukar visst krångla. Med nyfikna magar går vi ner till buffetrestaurangen, ska det bli så illa som vi tror? Nej. Lycklig sitter jag och tittar på min överfyllda tallrik, med sallad, broccoli, blomkål, majskolvar, pasta, potatis, tomatsås, brytbönor, vitlöksbröd, grillad paprika. Det här kommer ju att gå riktigt bra!
I havet är det kanske 19 grader, känns lite kallt för en vinterovan badare, men det är roliga vågor och stranden är fin. Den alldeles lagoma sommarvärmen är ljuvlig. Det är min första solresa någonsin i mitt liv, och jag börjar försiktigt att förstå grejen.
Inte heller middagsbuffén gör oss besvikna. Vi stupar i säng kl21.
Torsdag:
Vaknar tidigt. Till frukost serveras mig bröd, marmelad, sallad, varma vita bönor, grillad squash, och frukt. Helt godkänt det med. Speciellt ifall man veganfuskar lite och även äter av wienerbrödsgrejerna. Nu är det utflyktsdags, och vi börjar med att ta bussen till Puerto Mogan. Det är en mysig fiskeby sägs vara ett "litet Venedig", vilket är en överdrift, men det var ganska fint där. Vi åkte u-båt, ner på 22 meters djup, rätt coolt, såg små fiskar, ett par vrak, och några spexiga dykare som dök upp utanför fönstergluggen.
Badar, pratar med några svenska pensionärer på stranden, sticker hem lagom till lunchen, och tar sen en utflykt åt andra hållet, till Puerto Rico. Ett ganska hemskt gigantiskt turistshoppingställe, men intressant att se. Strandpromenaden mellan Puerto Rico och Amadoresstranden däremot! Bra tips där från strandpensionärerna. I Amadores är jag så ivrig att hoppa i vattnet att jag glömmer att mobilen ligger i badshortsfickan. Den står inte att rädda sen, men det gör inte så mycket, den fick ju en värdig död.
Senare på kvällen går vi vilse i ett stort hotell med vindlande gångar, till slut blir vi tvungna att fråga oss ut.
Fredag:
Bussen plockar upp oss från Rocky adventures, för en dagsvandring. En halvfull busslast med vandringsglada töntar som vi ringlar så småningom upp i bergen mot byn Santa Lucia. Vi dricker nypressad juice och sen går vi en bit innan vi delar upp oss i grupper efter hur långt och snabbt vi vill gå. Vi hamnar tätt bakom guiden i den snabba gruppen, och travar på med lyckliga flin, stadigt uppför. Lön för mödan får vi efter lunch när vi går längs hisnande bergskrön, ner mot en dal med grottbostäder, där vi tar en öl i en grottbar. Vilken runda. Coolare än skogspromenaden till Ingared faktiskt. Vi bokar in oss även på måndagens vandring.
Lördag:
Nickes skor har pajat. Vandringsguiden igår sa att han kan köpa bra walkingskor på nåt ställe som hette Atlantico, så han vill dit fast det verkar krångligt, och jag går med på det. Vi håller på att dö av att åka den tråkiga bussen som kör runt i Playa del Inglés i en timme, vi kommer ingenstans. Men Nicke hittar fina skor på köpcentret Atlantico dit vi till sist kommer, och han är så glad över skorna så det är värt det jobbiga. Vi tar bussen vidare mot storstan Las palmas, där vi käkar kinamat och går genom i stort sett hela stan. Det är blåsigt där och ingen större upplevelse. Hemåt tar vi en skön expressbuss.
Söndag:
Idag tänker vi att vi ska pröva på nåt nytt, nämligen att sola. Det kostar 3 euro att låna en solstol, så vi kostar på oss det och faktiskt går det helt okej för oss, även om det syns på bilden här att jag inte är jättebra på solning.
Jag är bättre på att komma på nästa utflykt, nämligen att åka till Puerto Mogan och gå en slingrig väg till en öde strand i en annan dal. Vi hittar vägen, men när den delar sig går vi fel och kommer till en utsiktspunkt i stället för en strand.
Det är varmt, och Nicke orkar inte längre gå till den där stranden. Jag vill gå en liten bit, men inser att det är rätt långt, så ger upp jag med, så vi går ner och badar och tar oss en Dorada Sin i stället.
Måndag:
Vandring igen. Denna gång är bussen helt full. Vägarna är hemskt krokiga med otäcka stup, och en liten flicka kräks. Vi blir tre grupper denna gång, och tuffaste gruppen som ska gå 14 km är extra tuff, varnar de. Det skiljer nog inte så mycket på själva rutten, skillnaden är att vi har två galna norskor (vi döper dem snabbt till Björgen och Johaug) som driver upp tempot där framme. Guiden får ryta i åt dem då och då för att de inte ska försvinna i fjärran när vi väntar in de andra. Men det är gött med tempo! Gruppen är glad och rolig. Med ganska hög puls kommer vi upp ur pinjeskogen till klippan Roque Nublo. Därefter fortsätter rundan, med makalös utsikt, slingerstigar genom en mysig by (där vi har långsamt och segt följe av andra gruppen) och sen åter uppför genom dalen i helt annan typ av natur. Efter sista skidbackestigningen höjer Björgen armarna mot skyn i en segergest. Vilken runda. Coolare än bergsstigarna runt Aspen, faktiskt.
Tisdag:
Vi åker på en utflykt igen, till lilla staden Mogán. Där finns en stig över berget till en liten by, men det är varmt, vi har glömt köpa vatten och är stressade över bussen tillbaka, så vi går tillbaka ner sen vi kommit upp på bergskrönet. Går runt lite i mys-stan, hittar bl.a. en cool bar och den finaste polisstation vi sett.
Resten av dagen ska vi ägna åt vår kompis solen, bestämmer vi. Vi testar vattenpalatset, som ingår i vårt all inclusive. Där finns sex olika stora vattenrutschbanor och vi provar de flesta, de roar oss ett tag, innan vi hoppar i havet. När jag är färdig med stranden går jag upp till balkongen och öppnar en öl. Nicke kommer strax efter, och vi spelar lite kort. Den allra sista kvällssolen säger vi adjö till uppe på höjden.
Onsdag:
Vi tar ett morgondopp i havet. Sen åker vi. På flyget får vi exakt samma platser som sist, rumpor i ansiktet igen. Seeeg flygresa och inte har vi nån mat heller. Vi käkar falafel i Partille sen.
Falskt och sant om Gran canaria och All inclusive:
DET FINNS BARA HOTELL OCH TURISTSTÄDER PÅ GRAN CANARIA
Falskt. Nere längs solkusten stämmer det visserligen, men hela resten av ön är full av häftig natur och mysiga byar.
DET ÄR VÄRDELÖST ATT ÅKA PÅ SOLCHARTER FÖR TVÅ RASTLÖSA TÖNTAR
Falskt. Det är fantastiskt för två rastlösa töntar att gå omkring i behaglig sommarvärme och kunna hoppa i havet när dom vill.
DET ÄR VÄRDELÖST ATT KÖRA PÅ ALL INCLUSIVE SOM VEGAN/VEGETARIAN
Falskt. Alternativet i detta fall hade varit att varje dag gå och hungra och bli trött och leta efter nåt ställe där vi ska lyckas förklara att vi vill ha nåt på menyn men utan det och det. Eller gå och handla och laga mat själva och laga den på ett par halvdana spisplattor på ett lägenhetshotell. Som köttis/fiskis kan jag tänka mig att det är rätt gött att gå ut och testa olika restauranger varje dag, stödja lokalnäringen i stället för hotellkedjorna (det är ett bra argument för att dissa a.i) , och helt klart värt det. Som veg finns det poäng med att på semestern utan besvär och letande få rejält med buffetmat serverad flera gånger om dan. Okej att vi var lite trötta på den i slutet, men det är nog alla. Skulle inte vilja köra a.i. på varje resa, men vet nu att det funkar.
DET ÄR KASST MED ALL INCLUSIVE FÖR DÅ STANNAR MAN PÅ HOTELLOMRÅDET HELA SEMESTERN.
Falskt. Vi hann med utflykter även de dagar vi åt både frukost, lunch och middag på hotellet, och fick en påse med bröd, frukt och dricka med oss de dagar vi skulle på heldagsäventyr.
HELENA OCH NICKE VAR NÖJDA MED SIN SEMESTER
Sant.
