När jag blev gravidledig i mitten på augusti åkte vi till stockholm ett par dar. Jag har aldrig fattat vilken badstad Stockholm faktiskt är. Först bodde vi hos en kompis i Fredhäll, och tog där både kvälls och morgondopp i Mälaren, fanns både stränder och bryggor. Sen hamnade vi i Kärrtorp, på väg ut mot Skarpnäck, och där var det bara att trava rätt in i skogen och komma till en mysig sjö som hette Söderbysjön. Jenny som vi bodde hos var en riktig långsimmare som tog med oss på guidad simtur i sjön.
Sen for vi norrut och hälsade på mamma. Blev sköna bad där med.
Helgen därpå åkte vi till Peters stuga utanför Halmstad, för goa beachpromenader.
Vi spelade golf också, det har jag aldrig gjort förut, och vad sjukt dålig jag var. Ju mer Peter försökte hjälpa till och förbättra min teknik desto sämre gick det och jag träffade knappt ens bollen. Eftersom jag aldrig haft några drömmar om att bli golfproffs behövde i alla fall besvikelsen inte bli så stor över denna oupptäckta antitalang.
Senaste tiden har jag tagit det hyfsat lugnt, landat lite i ledighetslunken, plockat härhemma, träffat lite kompisar, en och annan cykelutflykt. Så i helgen blev det lite stockholmsäventyr igen. Jag bodde nu hos Maria och Emma, och deras härliga tvillingbäbisar, och Stockholm plockade ännu fler badstadspoäng, då jag fick bada i två nya sjöar (vid en av sjöarna fanns också ett café med veganvåfflor!) Helt okej temp i vattnet, jag simmade runt och njöt, inte brukar man kunna hålla på så ända in i mitten av september? Nej denna badsäsong är nog den bästa jag haft någonsin, om det beror mest på snigelpingvintillståndet eller på det bra vädret vet jag inte.
Mysigt att hänga med ettåringar också. Jag hade inte fysiken för att sitta och leka på golvet särskilt mycket, (hur klarar folk att vara småbarnsföräldrar och gravida samtidigt?) men det räckte att säga lite hej från soffan för att få ett härligt smajl tillbaka. Ibland (eller ganska ofta) kom bröderna på att de ville ha samma sak samtidigt och då blev det lite gapande och bitabrorsan-varning, men annars var de som solstrålar.
Huvudsyftet med Stockholmshelgen var dock klassträffen med gamla gymnasieklassen. Det var jättekul! De flesta hade jag inte träffat på 15 år, men häftigt nog kändes det väldigt snabbt som samma hemtama goa gäng. Vi sågs först hemma hos en av tjejerna och drog en runda där vi alla berättade vad vi gjort sen sist, och sen gick vi ut och käkade. Det var kul att se hur vi, från en relativt gemensam utgångspunkt, dragit iväg i så olika riktningar. Det fick mig att fascinerat tänka på hur många val jag egentligen hade, och hur det kom sig att jag hamnade just här. Det känns så självklart för mig nu att leva ungefär det liv jag lever, men egentligen är det ju rätt flummigt. Ha pluggat i flera år, men välja att halvtidsknega med nåt helt annat, ha kreativa drömmar som jag inte kommer speciellt fort framåt med för att jag tycker det är mycket viktigare att t.ex. åka på badutflykt, tveklöst skaffa barn ihop med en go och fattig drull som ägnar dagarna åt att mellan pingispassen facebookchatta med pingispolarna och analysera deras spelstil och vem som för tillfället är etta i klubbens b-lag, och som nyss skrek till i soffan när tv-bilden visade rostiga kedjor, för han trodde det var en orm.
Men det känns ju bra att vara här.
Min synförmåga har varit till helvetet och tillbaks i början på veckan. Jag har sen ett par veckor en konstig suddig prick mitt i synfältet på ena ögat. När jag skulle kolla upp det på ögonklinik blev jag noggrant undersökt, fick pupillförstoringsmedel och blev lyst och de tog bilder, men sen fick jag väldigt dålig och stressad info av läkaren om vad de kommit fram till och vad som skulle hända. Jag nöjde mig med att ha förstått att det var förändringar och vätska vid gula fläcken, och att jag skulle på återbesök om ett par månader, för behandlingen bör inte göras när man är gravid. Gick förstås hem och googlade på gula fläcken-förändringar och det var riktigt ruskig läsning. En kronisk sjukdom som i sin våta form är mycket akut och aggressiv och största anledningen till svår synnedsättning hos äldre. Behandling måste ske direkt för att inte detaljseendet ska sabbas helt, och det är stor sannolikhet att man tappar förmågan att köra bil, känna igen ansikten, och läsa utan förstoringsglas. Det enda positiva var att man blir inte HELT blind, ledsyn finns alltid kvar.
Självklart fick jag panik och såg min framtid förändras. Försökte sansa mig och tänka att det är ju bara min syn. Det är ju ingen hjärntumör eller nåt annat livshotande. Det går ju att acceptera, anpassa sig och leva vidare... och kanske att mitt andra öga klarar sig några år till.
Nästa dag bad jag att få bli uppringd av en mer informativ läkare för att få lite mer koll på läget. Den här läkaren var mycket mer pedagogisk och grundlig i sin förklaring, och det var ju inte alls såna där förändringar jag hade. Jag har nån mindre vanlig (svårfunnen på google) åkomma som också ger vätska vid gula fläcken, men som nästan alltid går över av sig själv, och annars går det fint att behandla och bli helt återställd. Så bra!
Googla sjukdomar behöver inte alltid vara dåligt. Att få veta att fasansfullt sendrag i ändtarmen kallas proctalgia fugax och att det är helt ofarligt kan ju t.ex.vara skönt, det är ju inget man kanske söker läkare för i första taget även om symptomen oroar. Men oftast är det dåligt att googla sjukdomar. Jag kommer nog ändå fortsätta med det.
"Så sjysst att de äntligen fixat en egen mysig säng till mig" tänker den lyckligt ovetande Charlie. Ungefär en månad kvar nu. Hjälp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar