Ale-pendeln, ett resereportage

Jag och min reskamrat Nicke har varit ute på ett nytt fantastiskt äventyr. Vi reste med Ale-pendeln till sin slutstation, och tog oss därefter hemåt en station taget. Mycket spännande.

Stopp 1: ÄLVÄNGEN

Där fanns ett litet centrum, några affärer, nån pizzeria och ett par krogar. Älvängenborna verkar tycka om sitt bynamn eftersom de t.ex. döper sitt Ullevi till Älvevi. Älvgodis verkade ha gått i konkurs. Uppe på en höjd såg vi skyltar om ett kulturhus och bibliotek men vi förstod inte var det var någonstans. När vi gått genom bostadsområdet och halkat oss nedför en backe var vi åter vid tågspåret och då hade det inte ens gått en halvtimme. Vi enades om att Älvängen var en tråkig start på resan och hoppades att fortsättningen skulle bli bättre. 

Stopp 2: NOL

I Nol fanns det en fin godisaffär direkt vid stationen . Vi köpte lite lösgodis och blev direkt på bättre humör, när vi tuggades oss genom byn. Där fanns t.ex. en rosa kyrka. Allmänt så trivdes vi i Nol, fick en bra känsla där och fick plötsligt springa för att hinna med nästa tåg.  

Stopp 3: NÖDINGE

"Åh nej, det är en sån här stor hemsk!" sa Nicke när vi rullade in mot Nödinge. Jag tittade ut genom fönstret och förstod att det var Ale centrum han menade. Och det såg ju faktiskt inte så vidare mysigt ut, men faktum var att vi hade ganska kul när vi var där. Vi köpte lyxig kattmat i en stor djuraffär, och så kollade vi lite i en sportaffär, och gick på systemet och köpte alkoholfri öl. Tiden gick fortare än i Nol, och det var ännu tightare att hinna tillbaks till tåget, så det är väl bara att konstatera att vi är som vanligt folk, som gillar köpcentrum mer än att titta på rosa kyrkor. Men man kan inte säga att det var speciellt fint i Nödinge. 

Stopp 4: BOHUS

I Bohus såg jag direkt ett berg där det lyste vackert från julpyntade hus. Ditupp ville vi gå. Tyvärr kom vi inte så långt, den fina promenadstigen ovanför bäckravinen slutade bara vid privata villaträdgårdar och vi fick gå tillbaka. Vi tog en annan runda längs en vanlig väg och såg några häftiga höghus mycket högt belägna, sådär så att det måste vara drygt att bo däruppe när man ska hem om man inte har bil, men annars såg det trevligt ut. Vi var hungriga i Bohus, men där fanns inget att tillgå utöver ett servicehus för äldre, så vi åkte vidare.  

Stopp 5: SURTE

På väg från tåget i Surte fick vi åter lite av den mysiga känslan vi hade i Nol. På huvudgatan låg lite affärer,  ett litet bibliotek där den lokala fotoföreningen som träffas en gång i veckan ställde ut bilder i fönstret, och en thai-restaurang som hade tofu. Vi blev glada och beställde två rätter att dela på. Gröncurryn var lite sunkig, jordnötssåsen däremot mycket fin, och priserna humana.  Några andra äventyr än att äta hanns inte med i Surte. 

Stopp 6: GAMLESTAN

Häromdan blev min tågvärdskollega Jonas utskälld av en resenär som sa "Jag visar bara mitt färdbevis om du ser till att den där utropsrösten slutar säga "gamlestaden". Det heter GAMLESTAN!!!" Resenären har rätt. Förhoppningsvis får vi en ändring. Gamlestan känner jag och Nicke redan sen innan, då vi ofta bytt spårvagn där när vi bodde i Kortedala/Bergsjön. Det var ändå en viss ny känsla som mötte oss, då de flashat till platsen rejält i samband med stationsbygget. Snygg belysning av byggnaderna, och nere i tunneln fanns en historieutställning om gamla fabriker.

Vi klev av i Gamlestan för att ta vagnen till Bergakungens bio. Där visades bara skitfilm, så vi hoppade på 6:an igen och chansade på en Hagabionfilm som hette Änglarnas andel (the angels share) och handlade om en arbetarklasskille i Skottland. Den var skitbra och en perfekt avrundning av dagen. Om ni skulle vilja ha en sån här bra dag som vi men inte hinner både att åka alependel och att gå och se den filmen så rekommenderar vi att ni väljer det senare.