Tagit mig fast anställning på tåget, 50%. Det är en trygghet, men också en annan slags ofrihet än att vara timanställd, såklart.
Insett att jag under min ganska långa paus från serietecknandet inte saknat det ett dugg, så det är väl lika bra att lägga ner.
Tagit ett ordentligt snack med mig själv som sa att jag inte behövde bli så dramatisk, och att det är helt okej att jag är vandrare, islandshästryttare, musiker, låtskrivare, filmnörd, kattägare, flickvän, kompis, syster, dotter, svampplockare, ölkännare, tågvärd, småstadsutforskare, triathlet, vegburgarfestfixare, bokplöjare, vattendjur, OCH serietecknare. Det är inte bara okej, det är skitbra! Och det är såklart inte första gången jag haft detta snack med mig, men för varje gång blir jag väl lite klokare och just nu känns allt bra.
Haft en otroligt segdragen förkylning med överjävlig hosta.
Firat två och ett halvt med Nicke. Vi såg på en paralympics-pingisfinal hos lillebrorsan och sen drack vi några öl.
Gjort ett överraskningsbesök i Gävle när Pappa hade spelning med sitt Neil young-tribute-band.
Haft Mamma på mysigt besök.
Tillsammans med ett par dotterbolagare jobbat ihop ett program för en serie-workshop i Skövde, som tyvärr kanske inte blir av p.g.a. för få anmälda.
Varit på serietecknarfester under bokmässan, men inte gått på själva bokmässan för den är bara jobbig.
Men framför allt har jag plockat svamp, spanat på svamp, ätit svamp, läst om svamp i böcker och på nätet, och gått på svamputställning och "fråga experten vad du har i korgen"-träffar. Har utvecklat mig ännu mer sen förra hösten, och provat en del nya sorter. Tegelkremla, svedkremla, olivvaxing, fjällig bläcksvamp bland annat. Svampen på bilden ovan hittade jag i en kohage och ägnade en hel dag åt att fundera ut vad det kunde vara, lade till och med upp bilden i ett forum för svampnördar, men de var inte helt överens. En trodde mjölskivling, en fläckrussling och en annan mörk tuvskivling. Själv tror jag det är en pudrad trattskivling. Att det i alla fall inte var en dödligt giftig art stod klart, men jag vågade inte mer än att smörsteka den, ta en tugga (jättegott) och spotta ut igen. En del av tjusningen med svamparna är väl att det kräver sin kunskap. Ska jag äta nåt så är jag tvärsäker på vad det är. Ska jag smaka nåt så är jag tvärsäker på att det inte är något farligt. Men att bara gå och jaga gula kantareller hade varit trist, det är peppande att utvidga kunskapen och kunna klassificera både det ena och det andra därute på vilserundan över skogsberget.
Det finns folk som är värre. Läste nånstans att nån galen entusiast medvetet hade plockat den dödsgiftigaste vita flugsvampen, stuvat den på bästa sätt och stoppat in i munnen bara för att en gång få känna hur den smakade, och sen spottat ut, och sagt att det var den godaste svamp han nånsin provat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar