Helena Jäderberg bloggar om västgötska badsjöar, serietecknande, musik, islandshästar, veganmat, ölprovning, livets mening och icamaxi-mode.

lördag 13 februari 2016

Ensam hemma

Nu är det två år sen jag bloggade. Alla erfarna dagboksskrivare vet att det inte finns nåt som dödar skrivlusten mer än känslan av att efter ett uppehåll behöva uppdatera allt som hänt. Så vi struntar i det och dundrar rakt in i nutid.

Familjefri dag. Jag börjar med att åka till stallet. Medan jag gör i ordning Skinfaxi är det strålande sol, men när jag rider iväg ser jag moln som är mörkare än åskmoln över halva himlen, och det kommer snart ett litet snöoväder. Men hästen är pigg och glad och vi har en bra ridtur.

När jag kommer hem käkar jag lunch och lägger mig i soffan med täcket och tittar på två avsnitt av Gift vid första ögonkastet. Jag vet inte om det kommer att funka för nåt av paren.  Överklasskvinnan är för snobbig för golvläggaren. Mellan fjantiga veganen och den där tråkiga killen finns ingen kemi alls. Och så är det de där unga och snygga. Det kommer nog att verka bra till en början, men inte i längden. Men annars tror jag stenhårt på att det kan funka att börja i fel ände, att flytta ihop och umgås intensivt utan att ha känt varann innan, och sedan bli kära. Jag inte bara tror det, jag vet ju. Det har funkat för mig. Två gånger till och med.  Att gifta sig är väl lite överdrivet förstås, fast det blir ju bra tv.

När jag slappat klart blir det diskardisco med folköl i köket. Hittar ett skivfodral med gamla mp3-skivor och sätter på en som heter "Görans pension on tour". Jag måste ha satt ihop den när vi skulle köra bil till Färnebo feministfestival och spela för sådär tio år sen. En fin blandning med Chumbawamba, Doktor Kosmos, Pet shop boys, karaokelåtar och annat. Det var en härlig road trip. Vi spelade på en mysig loge. Fast spelningen gick inte jättebra kanske, Karin var ju inte ens med. Det går bra att diska i alla fall.

När jag ska städa i ordning vardagsrummet sätter jag på spotify. Inser att  Markus Krunegård har hunnit släppa fyra skivor sedan jag aktivt lyssnade på honom senast. Vill lyssna på honom nu. Känner att det är meningslöst att lyssna på Krunegård samtidigt som jag gör något meningsfullt eftersom hans musik är så textbaserad och kräver ett aktivt öra. Han skriver låtar lite på samma sätt som jag gör, det är massor av ord. Så jag funderar på vad jag ska göra för nåt meningslöst.

Tar fram Bobs akrylfärg och spretiga penslar. Det funkar skitbra. Målar sådär som jag brukar göra när jag målar med Bob, bara kladdar på, och ser sen om jag lyckas urskilja några små varelser i kladdet, ungefär som när man tittar på moln. Kommer att tänka på när jag var personlig assistent, då målade jag när jag hade vaken-natt. Den MS-sjuka tanten bad mig en gång att hjälpa till att måla över en liten flaga som lossnat från hennes prydnadsfågel, och sen fick jag alldeles oproportionerligt mycket beröm för detta, bara för att hon visste att jag hade dåligt samvete över en tvättincident. Jag hade råkat se fel på vredet och kört en tvätt på 90 grader i stället för 30. När jag kom ner i tvättstugan såg det ut som att det flöt rött blod i avloppet. Det var den röda stickade tröjan som helt och hållet lösts upp, det yrde ut fluffpulver när jag öppnade luckan, och hela tvätten blev förstörd. Men hon hade nog försäkring.

Jag lyssnar på några skivor Krunegård och målar en lite suggestiv teckning med ett fult träd, döende långa-flykten-kaniner på himlen, lite fåglar och en rosa bubbla med ett lejon i. Den ser tafflig ut och även om jag varit en känd konstnär hade den nog inte gått att sälja, men nu var det ju inte heller det som var meningen.

Nu har hela dagen gått. Imorgon kommer mina killar hem igen. Vad ska jag göra innan dess? Kanske dra in till Alingsås, gå runt sjön Gerdsken, köpa en ny klockradio till oss i alla hjärtans dag-present eftersom vår gamla försvann spårlöst under loppet av några timmar för ett par månader sen, och ännu inte dykt upp. (Bob måste vara den skyldige, men när vi frågade honom började han bara leta i sina play doh-burkar: "Näe kocka! Näääe kocka!" ).  Och sen ska jag gå på spinning. Det var mitt nyårslöfte att jag skulle prova spinning en gång. Ett skitbra nyårslöfte! De borde intervjua mig i alla de där artiklarna och tv-inslagen som handlar om hur man lyckas komma igång med träningen efter jul.






Inga kommentarer:

Skicka en kommentar